Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALLVETANDE (om uttal se föreg.), n.; best. -et; pl. (enst.) -en.
Etymologi
[med anslutning till föreg. bildadt af ALL, adj., o. VETANDE, n.]
(mindre br.) vetande, som omfattar allt. Weste (1807). Det gudomliga allvetandet. Rudin 2 Evigh. 2: 257 (1884, 1889). — (enst.) i pl. Gud (behåller) sin allvetenhet, men i ständigt nya allvetanden. Wikner Lifsfr. 2: 202 (1884).

 

Spalt A 1122 band 1, 1898

Webbansvarig