| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALMANACKA al3ma~nak2a, sällan 1032 l. —40, i sht i talspr. ofta ALMNACKA al3m~nak2a, äfv. ALMENACKA al3me~nak2a (jfr Cederschiöld Skriftspr. 239 (1897)), r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. ALMANACK al3ma~nak2 (almana´ck Weste), r. l. f. (f. Tiliander 18 (1672), Klemming o. Eneström Sv. kal. lit. 1: VI (i handl. af 1686), Sahlstedt (1773) osv.; m. Lind (1749)); best. (mindre br.) -en; pl. (mindre br.) -er ((†) -ar Spegel Återv. par. 11 (1711), Nya pressen 1894, nr 3, s. 4).
Anm. 1:o Skrifningarna med -ch (o. -h) angifva trol. ej ens i ä. tid särskildt uttal. — 2:o De böjda formerna alm(a)nackan, -or tyckas hafva tidigare o. fullständigare vunnit burskap i skriftspråket än alm(a)nacka. Sahlstedt (1773) deklinerar almanach, pl. -or; Ljunggren Sm. skr. 3: 167 följ. (1881) har almanach, men -an; (Klemming o.) Eneström Sv. kal. lit. Inl. almanach, men -an, -or; O. v. Dalin har dubbelformer i pl.: allmanacker Vitt. 4: 308 (c. 1745; i rimslut) o. 6: 367 (c. 1762), -or Därs. 3: 253 (1736) o. 6: 343 (1762); i sg.: almanak Arg. 1: 229 (1733, 1754), best. almanacken Därs. 2: 389 (1734, 1754).
kalendarium, kalender för ett visst år; bok l. tabell öfver årets indelning, ofta innehållande notiser o. anvisningar, i ä. tid äfv. spådomar o. förutsägelser, som knyta sig till vissa dagar l. tider. Doct. Thomæ Zegeri .. Almanach på (dvs. för) thet året .. 1540. (Boktitel enl.) Klemming o. Eneström Sv. kal. lit. 1: 1. Ther til medh befinnes och månge errata och wilfarelser vthi then Almanach som vppå (dvs. för) thette tilkommende 1598. åhret .. tryckt är, bådhe vthi thet som sielffue Calendario, och Helghedaghars brukelighe ordning, så wäl som Prognostico och iudiciis Astrologicis widhkommer. L. P. Gothus (1597) Därs. 1: 2. Almanah eller Dagharäkning. Forsius (1608; boktitel). Almanach eller Tijdz och månge Vndersamme Händelsers beskrifwelse. Freund (1660; boktitel). Dalin Hist. 1: 244 (1747). Husbondfar .. / Tog så brådt sin Almanacka, / Som i stora Bibeln låg. Lenngren 39 (1796). Den allmänna festkalender, som .. i ofantliga, årligen förnyade upplagor spridt sig bland svenska folket, .. den af Kungl. Vetenskapsakademien utgifna almanackan. Lysander Skr. 127 (1864); jfr a. En liten bortglömd almanach jag af en slump fick fatt. Snoilsky 1: 33 (1869). För en pojke med ruter i sig är hvarken sommardagen eller sommaren så lång, som det kan se ut i almanackan. E. Sahlin i Ped. tidskr. 1894, s. 15. — i bild. Ett åhr, en dag, som bordt uhr almanachan rifas. O. Rudbeck d. y. Vitt. 105 (1719). När han var borta, tyckte hon sig stå i verlden onyttig, som ”en gammal almanacha”. Bremer Hem. 1: 51 (1839). — särsk.
a) med afs. på dagarnas namn (efter helgon o. andra). Almanacken fäster i dag våra redeliga ögon på en stor Konungs åminnelse. Dalin Arg. 2: 389 (1734, 1754). Åtskilliga namn ha för sin faktiska förekomst blott den omständigheten att tacka, att de stå i almanackan. Lundell i Landsm. VI. 7: 26 (1888).
b) med afs. på de förr (i Sv. till 1869) i almanackan förek. förutsägelserna om väderleken samt de i ä. tid brukliga, ofta orakelmässiga spådomarna om märkvärdiga händelser o. d. Then ene frågher then andra: Käre hwadh säija Almanacherne? Laurentii Nyårspred. E 3 a (1618). Prognosticon anni alicujus. Almenach. Lex. Linc. (1640). jfr: Mister han (dvs. en sådan själfklok man) tankan om sig sielf .., så blir han tankelös som en gammal Almanak. Dalin Arg. 1: 229 (1733, 1754). — Ljuga som en almanacka (ordspråkslikt talesätt). jfr: Huru mycken sanning kan du väl vänta dig för tre styfver, sade den som gjorde Almanackor. J. Wallenberg 63 (1769). jfr äfv. ALMANACK-MAKARE, -SKRIFVARE.
c) med afs. på i almanackan införda historiska o. andra dylika notiser. Wist will I någo weta / Ok kan skee någo nytt / kom(,) I behöff’ ey leta / I Almanak, Courant, Aviser, ell Gazett. Lucidor Hel. E 1 a (1672). Spegel Återv. par. 11 (1711). Historisk Almanach. (1739; titel). Angenäm Almanach (1744; titel). En händelse, som sedan får rum uti Almanachor och tideböcker, såsom mycket synnerlig (dvs. anmärkningsvärd). Kalm 2: 237 (1756).
d) med afs. på i almanackan införda anvisningar för hemsysslor o. d. Allmanach och Practica. P. Olai Vadstenensis (boktitel från 1582) enl. Klemming o. Eneström Sv. kal. lit. 1: 1. Jägarens Almanack. (1897; titel).
e) med afs. på almanackans användning ss. anteckningsbok. Sätt ett kors i almnackan för den 15 Julii, ty din Amalia har nått sin bestämmelse och kommit fram med helsan. Almqvist Am. Hilln. 1 (1840). jfr: Den 17 September förekommer hennes (dvs. Virginia Sannes) namn sista gången i Nicanders almanach. Ljunggren Sm. skr. 3: 177 (1881).
f) i utvidgad anv. Årets almanacka begynnes (hos lapparna) fredag före jul. Linné Ungd. 2: 162 (1732). Björk-löfvets tidigare och senare utsprickning, tjänar Landtmannen til Almanach i åtskillige Landsorter. Fischerström 2: 34 (1780). Linné hade fästat uppmärksamheten på växtrikets naturliga almanak. Ödmann ådagalägger, att Faunas almanak är säkrare än Floras, och att flyttfoglarnas är allra pålitligast. Böttiger 5: 19 (1867, 1874).
Jfr ANNOTATIONS-, BANK-, FICK-, KONTORS-, KVARTALS-, MINIATYR-, MINISTERIAL-, NAUTIKAL-, PASTORAL-, PULPET-, SKRIFBORDS-, VÄGG-ALMANACK(A) m. fl.
-MAKARE~200. Almanackmakaren Partridge, som dö skulle then 29 Martij Gambla Stylen, .. är likwäl funnen frisk och sund then 9 April samma Styl. Block Progn. 95 (1708). —
-SKRIFVARE~200. Hvarföre skal icke sanningen så väl kunna inträffa för mig som väderleken för en hop Almanak-skrifvare? Dalin Arg. 2: 319 (1734, 1754) [jfr d. almanaktrykker i bet. lögnare (Kalkar)]. Björnståhl 3: 189 (1778). jfr ALMANACKS-SKRIFVARE. —
B: ALMANACKS-ANTECKNING300~ l. 301~020. Bergman Gotl. o. Visby 43 (1858). Schück Sv. lit.-hist. 1: 85 (1885). —
-FORMAT~02. eg. det för almanackor vanliga sedesformatet. bildl.: Ändteligen har man hunnit at bringa alla menniskliga kunskaper i Almanachs-format. SP 1780, s. 1177. —
Spalt A 1125 band 1, 1898