Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AMARANT- am1araŋ3t~ l. -an3t~, oftare AMARANTER- am1araŋ3ter~ l. -an3ter~, i ssgr.
Ordformer
(amarant- C. Örnhjälm i HSH 3: 154 (1693), Heinrich (1814), NF (1875). amaranter- J. af Bierkén (c. 1765), Almqvist (1842), Wenström (1891))
Etymologi
[efter det af drottning Kristina vid trettondedagsfesten 1653 antagna herdinnenamnet Amaranta, bildadt ss. femininum till det under AMARANT, sbst.1, anförda amarantus, af Kristina möjl. upptaget med anslutníng till (det portugisiska) ortnamnet Amarante, Pimentellis födelseort; formen amaranter- torde bero på analogien med andra ordensnamn; jfr BENEDIKTINER-, JOHANNITER-, SERAFIMER- osv.]
AMARANT-103~ l. AMARANTER-BAL1030~2. bal inom amaranterorden. Amaranterbal gafs Trettondedagen på aftonen i Göteborg. PT 1892, nr 5, s. 3. —
-ORDEN~20.
1) dels en af drottning Kristina instiftad hoforden, dels en år 1760 med anknytning till denna instiftad sällskapsorden. C. Örnhjälm i HSH 3: 154 (1693). Denna Stora Amaranter Orden, uti hvilken han rönt upriktighetens .. och vänskapens ljuflighet. J. af Bierkén (c. 1765) i Åminn. öfv. J. af Bierkén 10. Wieselgren DelaGard. arch. 17: 125 (1842). Berg Sv. ordn. 296 (1873).
2) ordenstecken, buret inom den under 1 nämnda hoforden. E. Carlson i Ill. Sv. hist. 4: 346 (1881).

 

Spalt A 1177 band 1, 1898

Webbansvarig