| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANBJUDA an3~bjɯ2da (a`nbjuda Weste), v. -er, -bjöd, -bjödo, -bjudit, -bjuden; se för öfr. BJUDA. vbalsbst. -AN (Schroderus Liv. 933 (1626)), -ANDE, -NING (RARP 7: 139 (1660)); -ARE (se d. o.); jfr ANBUD.
— jfr BJUDA AN.
1) (numera knappast br.; jfr dock ANBJUDARE) erbjuda, tillbjuda, bjuda. Så är migh .. föga annor löön och tack .. anbuden. Messenius Swanh. A 2 a (1613). Emottaga de af Turken anbudne Fredzwilkor. OSPT 1686. nr 10, s. 1. Med vapn i handen anbiuder han friden! Ehrenadler 428 (1723). Lyckan kan anbjuda härliga tillfällen. Höpken 1: 275 (1777). Biberg 1: 327 (c. 1820). Dalin (1850). Jungberg (1873). — särsk.
a) refl.: erbjuda sig. A. Oxenstierna Skr. 1: 103 (1622). Personer .., the (dvs. som) sigh vthi Konungens Tienst anbödo. Girs G. I:s hist. 204 (c. 1630). Imedlertijdh .. anbödh sigh Keijsaren till mediator (dvs. medlare). RARP 6: 206 (1657). Det goda, som sig anbiuder. Österling Ter. 2: 63 (1700). De främmande Förstar .. som anbudit sig til Sveriges Thron. Dalin Hist. 2: 820 (1750). Så anbiuder jag mig at aflägga den dyraste ed. E. Swedenborg (1770) i Hist. tidskr. 1893. s. 80. Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). — (†) söka vinna insteg l. tillträde (jfr 2). Om then (dvs. synden) än sig hos honom anböde ..; then skulle dock intet något bifall .. (eller) tilträde .. finna. Sahlstedt Hof-art. 60 (1720).
b) obst. med afs. på den del af fostret, hvilken vid förlossningen är vänd nedåt; jfr BJUDNING. Hwad lem som anbiudes. Hoorn Siphra 84 (1719). Barnet anböd Armen. Dens. Välöfv. jord. 2: 22 (1723). — refl. (jfr a) om fostret l. del däraf. Som thet (dvs. såsom barnet) sig anböd at villa komma. Hoorn Välöfv. jord. 2: 9 (1723). At fötterne eller andra delar än hufvudet anbjuda sig. Schützercrantz Præs. i VetA 1777, s. 15. Möller (1790).
2) (†) försöka; bjuda till l. göra försök med.
a) i fråga om yttring af fientlighet o. d.: försöka sig på; försöka (ngt ondt) mot (ngn), hota (ngn) med (ngt). Ehwad fienden anböd eller försökte, läto likwäl de Rewelske sig .. (icke) förskräcka. Girs J. III:s kr. 21 (1627). (Om) han worde Sweriges Rijke .. något fiendtligit anbiudandes. Dens. G. I:s hist. 70 (c. 1630). Försvara .. sine egne heem, om någott oförmodeligtt anbudes. A. Oxenstierna Skr. 1: 589 (1644); jfr TILLBUD. — förklara (krig). Han begärde icke at anbiudha them Romarom någhot Krijgh (dass den Römern eyn Krieg rerkündet würde). Schroderus Liv. 557 (1626). — refl. med prep. till: vilja skrida till l. inlåta sig i l. börja. The .. begynte .. til at strijdha .. på berget och anbiudha sigh til stridz bådhe vppå jämne och ojämne platzer. Schroderus Liv. 847 (1626). — i uttr. anbjuda sig fientligen, visa sig fientlig, försöka l. hota med fientligheter. Girs G. I:s hist. 142 (c. 1630).
b) försöka att använda, uppbjuda. Jag märker nog at jag här förgäfves anbjuder min vältalighet. Berling Holberg Don Ranudo 43 (1745; d. anvender).
3) (†) anmoda; begära l. fordra (ngt) af (ngn): ålägga, föreskrifva, befalla; vilja pålägga. At .. the Etolier .. honom (dvs. Filip af Macedonien) anbödo, at aldeles affhenda sigh Grecien. Schroderus Liv. 449 (1626). Then last (dvs. börda) som .. them (dvs. adeln) .. häraf anbiudes. RARP 3: 146 (1640). — vbalsbst.: föreskrift. påbud, befallning. (Att) Rådhet Legater senda wille til the Gallier. och them genom sitt myndighe anbiudande befalle til at affståå medh (kriget). Schroderus Liv. 892 (1626). Sulpitius hadhe vppå Caij Marij anbiudan (angeben) gjordt någhre skadhelighe stadgar. Därs. 933.
Spalt A 1266 band 1, 1898