Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANBRINGNING an3~briŋ2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. (numera knappast br.) -ar.
(mindre br. utom i ssgr) vbalsbst. af ANBRINGA. Björkman (1889). — (†) motsv. ANBRINGA 2, konkretare; jfr under ANBRINGAN. (Legaten) anhölt om .. resolution på the förra anbringningar. N. Av. 17 Juli 1656, Underr. B 1 b.
Ssgr (motsv. ANBRINGA 4): ANBRINGNINGS-PUNKT 310~2. i sht mek. Fock Fys. 31 (1853, 1859). Applikationspunkt, anbringningspunkt, kallar man i mekaniken den punkt af en kropp, i hvilken en på denna verkande kraft är anbragt. Dahlander i NF 1: 921 (1876). —
-SÄTT~2. Braune i NF 2: 1387 (1878).

 

Spalt A 1273 band 1, 1898

Webbansvarig