Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANDRIFT, f.; best. -en.
Etymologi
[jfr holl. aandrift samt DRIFT; jfr äfv. t. antrieb]
(†) eg.: pådrifning; eggelse, maning, impuls; jfr ANDRIFVA 2. Hijt blijr ok unge Carl af Himlens andrift förder. S. Columbus Vitt. 97 (c. 1675). Biberg 2: 108 (c. 1820).

 

Spalt A 1365 band 1, 1898

Webbansvarig