| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANDRIFVA an3~dri2va, v. -drifver, -dref, -drefvo, -drifvit, -drifven; se för öfr. DRIFVA, v. vbalsbst. -ANDE, -DRIFNING; jfr ANDRIFT.
1) (mindre br.) mek. eg.: drifva på; sätta i rörelse; drifva. Hjulets andrifning verkställes (på vissa ångbåtar) .. genom dubbla koniska växlar. C. F. Carlson i Tekn. tidskr. 1897, A. A. s. 129.
2) (†) eg.: pådrifva; egga, mana. Efter som de upvuxne tvister .. honom härtill uppeggia och andrijffue. A. Oxenstierna Skr. 1: 517 (1624). Till wägars och Broars förbettrande har Jagh icke vnderlåtit att andriffua Allmogen. C. Rålamb i HSH 31: 96 (1662). Serenius (1734, under impel). Af egit andrifvande. Humbla 111 (1740).
3) (†) anstifta l. bedrifva? Tilförende ahndrijffuit, / Vthaff the arghas hoop. E. D. Achrelius i Polit. vis. 269 (1633).
Spalt A 1365 band 1, 1898