ANFÖRNING an3~fœ2rniŋ l. ~fö2r-, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare bet.) -ar.
(föga br.) vbalsbst. till ANFÖRA.— särsk. till 4 g, konkretare: citat. (Du må ej rätta dig efter föråldrade uttryck i bibeln) vidare än uti anförningar (citationer). Hof Skrifs. 265(1753).
