| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANGELÄGENHET an3jelä1gen~he2t l. 3~ 0201 (angelä´genhet Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
a) till ANGELÄGEN 1 a. De föreställde .. Konungen .. angelägenheten af ett stillestånd. Hallenberg Hist. 2: 493 (1790). Resans angelägenhet medgaf intet uppskof. SAOB (1870).
b) (numera knappast br.) till ANGELÄGEN 1 b. Altså lyser (dvs. framlyser) här af .. (natur-) Vetenskapens angelägenhet. Wargentin i VetAH 11: 163 (1750). Boskapsskötselens angelägenhet. Tuneld 1: 17 (1773). Angelägenheten af Boställs inrättningen synes deraf, att Embetsmannen måste vistas inom sitt Embets-district. Rabenius Kam. § 227 (1825, 1832).
c) (numera föga br.) i uttr. (vara) af (hög, stor) angelägenhet. Det är af högsta angelägenhet, at Wi .. erhålla .. fri Passage. Nordberg 2: 395 (efter handl. af 1713). Detta är en sak af stor angelägenhet. 2 RARP 2: 179 (1723). Föremål .. hvilkas .. kännedom och åtanke äro af en stor angelägenhet för menniskan. Lehnberg Pred. 1: 236 (c. 1800). C. F. Dahlgren S. arb. 5: 220 (1833).
d) (numera knappast br.) konkretare: nödvändighet, behof, kraf. Rijksens höga. tarff och angelägenhett. RARP 7: 17 (1660). Det är ingen angelägenhet, at det må ske, Id ut fiat, nulla urget necessitas. Sahlstedt (1773). Senatens Ledamöter .. plägade sammankallas ifrån deras Sätes-Gårdar när angelägenheten fordrade. Celsius E. XIV:s hist. 63 (1774). Angelägenheten fordrar, at enär grofva Missgerningsmän skola föras, någon Krono-Betjent ovilkorligen bör vara följaktig. Förordn. 11 Juli 1792, s. 3. — (föga br.) närmande sig 2. Det är en vigtig angelägenhet för en christen att vakta sig för högmod. Schartau Pred. 93 (1803).
2) [efter t. angelegenheit; jfr holl. aangelegenheid] konkret, om hvad som ligger ngn om hjärtat, hvad som är af ngn vikt för l. i allm. angår l. rör ngn l. ngt: sak, ärende, göromål. En huslig angelägenhet. Man bör ej lägga sig i andras angelägenheter. Tjänstledighet för enskilda angelägenheters vårdande. Dels för sina publiqve beställningar (dvs. offentliga sysslors), dels egne angelägenheters skuld. 2 RARP I. 2: 327 (1720). Nordiska Kongarna plägade samankoma (i Konghäll) til at rådslå om sina rikens angelägenheter. Björner Kong Alf 8 (1737). Den tiden (dvs. under hedna tiden) voro drömmar alt för stora (dvs. viktiga) angelägenheter. Dalin Hist. 1: 445 (1747); jfr b. De (världsligt sinnade människorna) .. hafva (icke) något sinne för själens angelägenheter. Wallin 1 Pred. 1: 74 (c. 1830); jfr SJÄLS-ANGELÄGENHET. Taga en verksam del i statens politiska angelägenheter. Tegnér 3: 358 (1834). Resor och vandringar, företagna stundom för angelägenheter, stundom för nöje. Geijer I. 2: 199 (1839). Handläggningen af bankens angelägenheter. Carlson Hist. 5: 248 (1879). Kommunala angelägenheter. Björkman (1889). Hjärtats angelägenheter. De Geer Minnen 1: 60 (1892). jfr BEFRAKTNINGS-, FRÄLSNINGS-, FÖRLÄGGNINGS-, HANDELS-, KRIGS-, KYRKO-, RELIGIONS-, RIKS-, SAMHÄLLS-, SLÄKT-, STATS-, TESTAMENTS-, TJÄNSTE-ANGELÄGENHET m. fl. — särsk.
b) (numera knappast br.) i förb. stor angelägenhet! stor sak! (ironiskt) användt ss. fristående utrop. Från första början bör man lära et Barn at Tänka: Stor angelägenhet, säjen I: Månne tankan kommer ej af sig sielf? Dalin Arg. 2: 34 (1734, 1754). Serenius (1741).
Anm. till 2. I denna anv. är ordet omedelbart lånadt från t., o. i följd däraf synes den från etym. synpunkt sannol. urspr. däri inneboende bibet. af vikt i allm. vara lika förbleknad hos detsamma, som den är hos dess t. förebild.
3) (mindre br.) abstr. till ANGELÄGEN 2: ifver l. intresse, månhet, åstundan. Björnståhl 2: 36 (1773). Verldens Frälsare .. blir .. emottagen .. af somliga med likanöjdhet, och af några andra med angelägenhet. Schartau Pred. 66 (1823). (Jag) tillspordes (härom) .. med en viss forskande angelägenhet. Fahlcrantz 4: 110 (1835, 1865). Melin Pred. 1: 103 (1844). Både Herodes och de skriftlärde bevisa en viss angelägenhet att finna den nyfödde judakonungen. Thomander Pred. 1: 151 (1849). Björkman (1889).
Spalt A 1415 band 1, 1898