Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANGEL aŋ3el2 l. aŋ4el (a´ngel Weste; ànngäl Almqvist). sbst.3, r. l. m., best. -n, ngn gg -en (Strömer Eucl. I. 1: 15, 17, 19 m. fl. ställen (1744)); pl. -glar ((†) -gler Rålamb 4: 20 (1690), Mört 51 (1727))
Etymologi
[efter fr. angle, af lat. angulus, vinkel. hörn, hvilket ord enl. Erdmann Über d. heimat u. d. namen d. angeln 105, 109 är att härleda från en växelform af samma rot, som ligger till grund för ANGEL, sbst.1]
(numera föga br.) i sht mat. vinkel. Rätta Angler. Rålamb 4: 20 (1690). En platt vinkel, eller angel, kallas den lutning som tvänne lineer hafva til hvarandra. Strömer Eucl. I. 1: 2 (1744). (Man) gör armarne (på skeppsmätningsinstrumentet) längre eller kortare, eller bänder dem at göra större eller mindre angel med hvarandra. Corvin 179 (1756). En rät .. trubbig .. sned .. spetsig angel. Widegren (1778). Cavallin (1875). jfr AFDRIFTS-, ALTERNAT-ANGEL samt REKTANGEL, TREANGEL, TRIANGEL. — särsk.
a) (†) ridk. Ligg ej i angel med knän. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 97 (1836).
b) konkretare, om vinkelformigt (utskjutande l. inåtgående) parti af en landsträcka, byggnad o. d. Borgholms Slott låg på en Angel, som Landtborgen formerade på nordvästra sidan af Öland. Linné Öl. 57 (1745). — särsk. (†) bef. Richardson Krigsvet. 1: 51 (1738). En fästnings utgående anglar (böra) aldrig vändas mot kringliggande högder. Ståhlsverd 4 (1755). jfr FÄSTNINGS-ANGEL.
c) (†) bef. vinkelformig (inåt afsmalnande, utåt sig vidgande) öppning i en fästningsmur; skottglugg. Vid skants porten voro 2 Batterier, hvilka hade 3 Canoner hvartdera, och skuto (dvs. sköto) genom anglar. Nordberg 2: 671 (1740). jfr SKJUT-, SKOTT-ANGEL.
Anm. Almqvist (1842) uppgifver, att ordet äfv. förekommer ss. förkortning af namnet på musikinstrumentet TRIANGEL, en uppgift, som eljest ej bestyrkts.

 

Spalt A 1409 band 1, 1898

Webbansvarig