Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANKEL aŋ3kel2, sällan 40 (a`nkel Weste; jfr Kock Akc. 1: 195 (1878)), r. l. m.; best. -n; pl. anklar.
fotknöl. Tag .. Ormeskin bindt det på (barnsängs-)Quinnones Ankel, så föder hon snart och lätt. Lindh Husapot. 252 (1675). Ankel .. (i Småland:) footled, knyl. Spegel Gl. (1712). Lind (1749). Sundevall Zool. 21 (1858, 1864). Med blod nedfärgades .. / .. (Menelaos’) lår och ben och prydliga anklar derunder. Johansson Hom. Il. 4: 147 (1846). Ankel .. l. fotknöl .. kallas den nedre, uppsvällda delen af underbenets båda knotor, just vid öfvergången mellan underben och fot (vrist). Düben i NF (1876). Så vadade vi i vattnet till anklarne. F. Reuter Valda ber. 1: 324 (1882). Vid ett försök .. att bestiga ett från stationen afgående tåg fick (han) begge sina fötter afskurna strax ofvan anklarne. VL 1895, nr 243, s. 3. A. Sandberg G. hus. hist. 7 (1897).
Anm. Ordet, som af Almqvist (1842) betecknas ss. dialektiskt, tyckes i nysv. endast mera tillfälligt hafva förekommit i skriftspr. o. är fortfarande i riksspr. mindre br. Jfr: (Ordet) ankel .. är allmänt i Göta dialekter och i flere nordliga .., men af hufvudstadens infödingar nu okändt, i skrift nästan obegagnadt. Rydqvist SSL 2: 40 (1857). I den vittra litteraturen förekommer ordet tidigast i ssgrna ANKEL-FAGER, -HVIT, -SMÄRT, bildade af J. V. Tranér ss. motsvarigheter till gr. καλλίσφυρος, λευκόπους o. χλιδανόσφυρος. Jfr Tranér Adnot. ad Il. IX 157 (1820).
-LED~2, r. l. m. Ena foten (amputerades), ungefär ett qvarter öfver ankelleden. VL 1895, nr 174, s. 2. —
-SMÄRT~2. Se, vid harpoklangen dansar / Lätta, ankelsmärta tärnan. Tranér Anakr. 7 (1825, 1833). Johansson Hom. Il. 9: 557 (1846).
Spalt A 1494 band 1, 1898