Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANNANDAG an3an~da2g l. (hvard.) ~da2, äfv. an3anda2 l. -da2 (a`nnandag Weste), l. (i sht hvard. i norra o. mellersta Sv.) ANNDAG an3~da2g l. ~da2, äfv. an3da2 l. -da2 l. an4~da1g l. ~da1 l. an4da l. -da (a`ndag Weste), r. l. m.; best. -dagen, hvard. äfv. -dan; pl. -dagar, hvard. äfv. -dar.
Etymologi
[af ANNAN (se d. o. I 1 o. 2 samt med afs. på formen sp. 1578 o. 1580) o. DAG]
Anm. I förb. med följande högtidsnamn är ordet oftast svagtonigt och uttalas i detta fall vanl. an1anda l. an1da. I ssgrna förekommer jämte uttalet -dags äfv. -daks l. (hvard.) -das. — I en del af de ä. ex. innebär sannol. särskrifningen, att uttrycket uttalats ss. två ord.
1) hvarannan dag, i ssgrna ANNANDAGS-FEBER, -FROSSA, -SKÄLFVA.
2)
a) [jfr fsv. wm annan dagh jula, isl. annarr dagr jóla; i nysv. har i denna förb. den gamla gen. utbytts mot oböjd form] om den (i Sv. ss. helgdag firade) dag som vid de stora årliga kyrkohögtiderna följer närmast efter den egentliga högtidsdagen; företrädesvis i best. form l. omedelbart följdt af namnet på ifrågavarande högtid; jfr ANNAN I 1. Annandag påsk (pingst, jul). Annan dagh påscha. O. Petri 2 Post. 79 b (1530). (Kiartan) lät döpa sig .. annan dag Juul. Reenhielm Olof Tr. 133 (1691). (Wiesnowicki) passade tiden annan dag Påsk, .. då han mente finna .. (svenskarna) under varande Gudstienst. Nordberg 1: 226 (1740). En mor och dotter snattra / Om balen Annandagen. E. Björck i Vintergrønt 374 (1866; om annandag påsk). På grund häraf föreslår jag, att de tre s. k. Annandagarne vid Jul, Påsk och Pingst må varda indragna såsom helgdagar. S. A. Hedlund Motion i 2 kam. 1867, nr 141. Julgillenas tid räckte från annandagjul till Knut, den 13 januari. E. Wigström i Landsm. VIII. 2: 34 (1891).
b) [gm utvidgning af a] (mindre br.) om dagen efter en världslig fest l. högtid, ett kalas o. d. Nu af din fest vi fira annandagen. Wirsén Vint. 127 (1890).
Ssgr: (2) ANNANDAGS-300~ l. ANNDAGS-BAL30~2. särsk. om bal hållen annandag jul. Så började en förelöpande serie af småkurtiser, fortsatta vid annandagsbalen och icke sällan slutade vid kullerstolen. Carlén Skugg. 2: 216 (1865). —
(2 b) -BRÖLLOP~20. [jfr d. andendagsbryllup] (i sht i Gld) kalas dagen efter ett bröllop. Cavallin (1873, under repotia). —
-FEBER, -FROSSA, se d. o. —
(2 b) -GILLE~20. (i sht i Gld) kalas dagen efter en fest. Cavallin (1873, under repotia). —
(2 b) -HES~2. (skämts.) hes som man är dagen efter ett supgille. Zilliacus Utvandrarehist. 122 (1892). —
(2) -KALAS~02. särsk. till 2 b. Jag, så minderårig jag var, fick vara med på annandagskalaset (dvs. på kalaset dagen efter bröllopet). Svedelius Förfl. lif 40 (1889). —
(2) -MORGON~20. Det var bröllop .. / Anndagsmorgon kom jag att gå galet. Fröding Nytt o. gammalt 73 (1897). —
(2 a) -OTTA~20. Livin Kyrkost. 115 (1781). —
(2 b) -PÄRS~2. bakrus. Ann’-dagspersen gruflig, / kopparslagarn, fast okuflig. Engberg Heyse Nov. 5: 49 (1887). —
(2 b) -RUS~2. Midt i ditt surrande annandagsrus / Så lyssna till rimmarens stämma. O. Levertin i Ord o. bild 1896, s. 49. —
-SKÄLFVA, se d. o. —
(2 b) -STÄMNING~20. eg.: (sinnes)stämning dagen efter en fest, ett kalas o. d.; särsk. bildl., om glad l. förnöjd stämning efter en gjord angenäm erfarenhet osv. Den danske kaptenen gick i den sorglösaste annandagsstämning. Tavaststjerna Marin 40 (1890).

 

Spalt A 1617 band 2, 1898

Webbansvarig