ANSTÄLLBARHET an3stälbar~he2t, äfv. 3~200 l. 30~20, äfv. -bar~, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) att vara anställbar. Lundell(1893). — särsk. till ANSTÄLLA I 1. Den genom tvångsmedel spända arbets-skickligheten och anställbarheten. Geijer I. 6: 150(1839).
