| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSTÄNDIGHET an3ständig~he2t l. 3~200, stundom 040~1 (anstä´ndighet Weste; ànnständighét Almqvist), r. l. f.; best. -en, pl. (i bet. 3, numera knappast br.) -er (SP 1780, s. 782, Bremer Hem. 1: 254 (1839)).
1) (†) motsv. ANSTÄNDIG 1: lämplighet, ändamålsenlighet. — i fråga om skriftlig framställning; jfr ANSTÄNDIG 1 a α β’. Består anständigheten (i brefstil) förnämligast der uti, at man betrachtar (dvs. tager hänsyn till) Personen och saken uti ett bref, så at man intet skrifver hvarken för gement, eller för högt. Biurman Brefst. 21 (1729).
2) (†) motsv. ANSTÄNDIG 2: tillbörlig öfverensstämmelse med ngns stånd l. samhällsställning; värdighet. (Floderus) satte (dvs. iakttog) i sin lefnad all den anständighet och beqvämlighet, som hans stånd fordrade och hans villkor medgåfvo. Rosenstein 1: 208 (1790). Sigfrid Aronus (hade) ofta förut emot sitt ämbetes anständighet vist sig bullersam. Hallenberg Hist. 4: 852 (1794). Schröderheim Rob. 1: 181 (c. 1794).
3) motsv. ANSTÄNDIG 3: hänsyn till god ton o. rådande sed; höfviskhet. Dock fordrar anständigheten .., at Stånden hvarannan för all god plägad förtrolighet uti de almenna sakers bedrifvande .. betacka. 2 RARP 3: 302 (1723). Anständighet är en i upförande yttrad aktning för allmänt antagna Seder. Boëthius Nat. sed. 130 (1782). Der ej ens politisk anständighet eger rum, der hvilar lagen. Rydqvist Tid. 2: 155 (1840). Jag ogillar icke agitation, som håller sig inom anständighetens gränser. J. A. Lundell i Sv. spörsm. 3: 18 (1892). — (numera knappast br.) konkretare, om yttring af ifrågavarande egenskap. Bælter Cerem. 767 (1762). Små anständigheter .., dem borgerliga bruket, eller ceremonieller och etiquetter fordra. SP 1780, s. 782. En noga upmärksamhet på renheten af din mun, tänder, händer och naglar, är endast en allmän anständighet. Chesterfield 26 (1795). Bremer Hem. 1: 254 (1839). — särsk. i uttr. en yttre l. utvärtes anständighet, höfviskhet i det yttre, i det utvärtes beteendet. Att fasta, och lekamligen bereda sig, hörer väl till en utvärtes anständighet. Lindblom Kat. 24 (1811; Kat. 1572: tucht; Luther: zucht). Mången kan iakttaga en yttre anständighet, så att hans lefverne består inför menniskors öga, men det består ej derför inför Guds öga. Tegnér 4: 93 (1828).
4) motsv. ANSTÄNDIG 4: tillbörligt afseende på o. öfverensstämmelse med (den konventionella) blygsamhetens fordringar, i sht i fråga om förhållandet mellan man o. kvinna; sedesamhet; stundom med bibet.: pryderi. Anständigheten kom; och Sederne försvunno. Kellgren 3: 289 (1790). Ett tredje slag af lekar voro helt och hållet gymnastiska och börjades af ynglingarne först sedan damerna, hvilka med anständighet deri icke kunde deltaga, gått till hvila. K. Lilljebjörn 12 (1838). Öfverallt skillrar skalden (dvs. Homeros) alla kärleksförhållanden så i sak som ord med kyskhet och anständighet. Palmblad Fornk. 1: 240 (1843). Den civiliserade anständighetens fikonalöf. Rydberg Nakenh. 39 (1895). jfr: Om man .. tager ordet ”anständighet” i dess trängre och inskränktare mening, d. v. s. låter det gälla endast könsförhållanden och allt, som står i förbindelse med dem. G. Cederschiöld i Nord. tidskr. 1896, s. 626. — blygsamhet, anständighetskänsla. Undvika allt som kan såra anständigheten. Giöra något, som stöter anständigheten. Anvisn. til ett försickt. upför. 153 (1751). Björkman (1889).
(2, 3) -BEHOF~02. [efter t. anstandsbedürfnis] nationalekon. existensbehof som bestämmes af samhällsställning o. d.; i motsats till lyxbehof. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 9 (1891). —
(3, 4) -FORDRAN~20. —
(3, 4) -FORDRING~20. Antika marmorbilder hafva under vår tids strängare anständighetsfordringar blifvit af sedesamma påfvar försedda med chemiser af gips. Samtiden 1874, s. 10. —
(3, 4) -FÖRESTÄLLNING~1020. Hos våra pryda personer (ändras) anständighetsföreställning och anständighetskänsla med modejournalen. Rydberg Nakenh. 21 (1895). —
(3, 4) -HÄNSYN~20 l. ~02. Westermarck Äkt. 211 (1893). G. Cederschiöld i Nord. tidskr. 1896, s. 626. —
-KÄNSLA~20.
2) till 4. Rydberg Nakenh. 21 (1895; se under -FÖRESTÄLLNING). (Bruket af kläder beror) måhända mindre .. på inrotad och fortärfd anständighetskänsla än på mera ogynsamma klimatförhållanden. Zilliacus Jap. stud. 91 (1896). —
(3, 4) -LAG~2. Höpken 2: 304 (1756). Det naiva i inskränktare betydelse .. består deri, att de konventionella anständighetslagarna öfverträdas genom ett utbrott af oskyldig natur, der man icke väntat detta. Ljunggren Est. 2: 82 (1860, 1883). —
(4) -POLIS~02. (föga br.) sedlighetspolis. (Den franske målaren Courbets taflor, som) af anständighetspolisen blefvo bortvisade (från en konstutställning). Estlander Konsth. 197 (1867). —
-REGEL~20.
2) till 4. Det sköna står öfver det vanliga lifvets anständighetsreglor, .. det .. kan upptaga det nakna. Ljunggren Est. 2: 29 (1860, 1883). —
(3) -VISIT~02. höflighetsvisit. I stället att förtära sig i gagnlös klagan, gör romaren visserligen på Allhelgonadag sina döda en anständighetsvisit. PT 1893, nr 276, s. 3.
Spalt A 1807 band 2, 1900