| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSTÖTNING an3~stø2tniŋ (a`nstötning Weste 1: 1951), r. l. f.; best. -en; pl. (numera föga br.) -ar.
1) till ANSTÖTA 1. Det tjocka l-ljudet, hvilket .. utgör ett tjockt gomljud, uppkommet genom tungspetsens höjning eller anstötning mot gommens främre del. Rietz V (1867); jfr ANSTÖTA 1 a β. Cylindern, hvilken öppnas till följd af slidens anstötning mot en vinkelhäfstång. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1885, s. 41; jfr ANSTÖTA 1 b α. — (†) konkretare: stöt. Sådana Skytt (dvs. kanoner) göra en grwfweligh skadha, .. och intet är så starckt och bewäpnadt ting, at thet vtaff thes hastighe anstötningar icke kan blifwa nederstördt och förderffwadt. L. P. Gothus Mon. turb. 278 (1629). Grundell Artill. 61 (1705). Möller (1790).
2) (†) till ANSTÖTA 2; jfr ANSTÖT 2. Man iakttage .. att icke articulera Bröst-tonerna med för stark anstötning af andedrägten. Sånglära 16 (1814).
a) = ANSTÖT 4 a. Torstensson .. med heela armeen moste vthstå många anstöttningar. RARP 3: 317 (1643). — bildl. Moste Högha Personer förwänta åtskillelighe anstötningar, vtaff .. owänner och miszgynnare. L. P. Gothus Mon. pac. 281 (1628).
b) = ANSTÖT 4 b α. Läsn. f. folket 1898, s. 45 (cit. fr. 1598). Förskoning eller Lindring vthi Pestilentziske Anstötningar. L. P. Gothus Pest. 28 b (1623).
Spalt A 1817 band 2, 1900