| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
ANSÄGA, v. -er, -sade, -sagt, -sagd; se för öfr. SÄGA. vbalsbst. -ELSE (Gustaf II Adolf 211 (1624?)), -NING (Schultze Ordb. 3879 (c. 1755)).
eg.: säga (ngt) till (ngn), muntligt meddela (ngt åt ngn, i sht åt den det vederbör); i pass. ofta med personsubj. — jfr SÄGA AN samt TILLSÄGA o. ANMÄLA.
1) [jfr mnt. de gesandten willen dusse handelunge anseggen] (†) meddela (ngn ngt), tillkännagifva l. kungöra l. förkunna l. anmäla l. omtala (ngt) för (ngn), underrätta (ngn) om (ngt). Nu weet thenne (spannmålshandlare), at flere Köpmän frå Alexandria medh Korn til Rodijs warda kommande, skal nu thenne the Rodijser thet samma ansäya ..? Fosz 463 (1621). Der Cronan sjelff begärer att inlösa Stegborg, skall dhet .. H(ans) F(urstliga) N(å)de ett åhr tilförende ansäijas. RP 3: 74 (1633). Gustaf Leijonhufvudh (blef) infordradt och ansagt, att han af Regeringen var förordnadt till Ståthollare öfver Närike och Värmelandh. Därs. 4: 227 (1634). Hvar och en som begärer något stipendium, måste först anseija hvadh Studium han vil slåå sig til (dvs. på). Rudbeck Bref 1: 15 (i konsist.-prot. af 1662). Straffet är .. ansagdt, om man intet helgar sabbaten, at eld .. skal förtära palatzen. Swedberg Dödst. 38 (1711). Jag .. har redan i Stambol, hos Porten, låtit ansäija min afresa. Carl XII Bref 355 (1714). — särsk.
a) [jfr t. einem volk den krieg ansagen, äfvensom motsv. uttr. i holl.] förklara (ngn fiendskap, krig osv.). Han ansäger dig härmed sin ovänskap. Schultze Ordb. 3879 (c. 1755). Ett ansagt krig. Därs. — bildl. Vti dopet hafwe wi .. förkunnat och ansagdt satan .. fiendskap och offenteligit krig. Swedberg Sabb.-ro 922 (1690, 1712).
b) med enbart personobj.: underrätta, notificera. Om Officeraren betarfwar sin Spanmåhl sielff, så måste Bonden i rättan Tijd föruth ansäyas. Förklar. 7 April 1685, mom. 2; jfr 3. Uti appellerade måhl uptages ingen Stämning, utan Vederparten ansäjes (af den vädjande). Abrahamsson 677 (1726). Nehrman Pr. civ. 155 (1751).
c) i uttr. ansagd dag, fastställd l. utsatt l. öfverenskommen dag. Lex. Linc. (1640, under condictus). Schultze Ordb. 3879 (c. 1755).
2) [jfr t. sein vermögen ansagen] (†) angifva (se d. o. 1 a α) l. deklarera l. anmäla l. uppgifva (gods l. varor till förtullning o. d.). Stiernman Com. 1: 458 (1600). Alt thet som Månglare .. wil fahlt hafwa, thet skal han alt hoos Vpseendesmannen ansäija och vpskrifwa låta (i o. för erläggande af accis). Därs. 876 (1623). Ingen skall bryta sin last, förr än han godzet på tollcammaren ansagt haffver. RP 6: 734 (1636). Ordn. f. köpm. o. skeppare 1668, mom. 10; jfr Förordn. ang. köpm. o. skeppare 1724, mom. 9. jfr: (Ingen skall) intaga något godz, sedan han haffver ansagt sitt skepp, uthan Tollenärens consens (dvs. medgifvande). RP 6: 734 (1636). — abs. Stiernman Com. 1: 882 (1623). The som .. på Norköping .. handla .., skole sigh angiffva i Baresundh (i o. för förtullning) … Hvar dee skole anseija, som på Nyköping .. segla, skall framdeles bliffva förordnat. RP 6: 732 (1636).
Anm. Till bet. 2 torde ansluta sig (de sannol. tillfälliga) bet.: bestämma l. uppgifva tull på (gods) o. bestämma (tull). Man skulle ansäija godzet efter billigheten och marckgången. .. (Svar:) Neij, tullen ansäijes som jag vill. RP 2: 205 (1632).
3) [jfr ä. d. der skall en aff professoren ansiigiss at prediicke, äfvensom motsv. anv. i holl.] (†) tillsäga (ngn om ngt l. att göra ngt), befalla l. förständiga l. ålägga (ngn) l. gifva (ngn) order, befallning, i uppdrag osv. (att göra ngt). Älliest är .. them .. ansaght at the edra förordningar inthet turbera skole. Gustaf II Adolf 508 (1625). Är härmed till Eder Wår .. befallning, att J straxt låten ansäja alle här uti Staden befindtelige Judar, det de, inom 14. dagars förlopp, sig hädan .. förfoga. Stiernman Com. 4: 638 (1685). Predikanten .. företager .. Förhör, med någon wiss Rote, som otta Dagar förut, ther til af Predikstolen skal ansagd blifwa. Kyrkol. 2: 9 (1686). Ehuru jag af h:r Cantzlirådet Müller war ansagdt att helsa honom. Lagerberg Dagb. 11 (1710). När Idomeneus ansäger henne (dvs. Antiope) at dansa. Granatenflycht Tel. 439 (1721; Ehrenadler: befaller; fr. ordonne). Konungen vore ansagd om sin bortresa, och hotad med band och bojor, der Han icke lagade sig fort. Nordberg 2: 206 (1740). Adlerbeth Ant. 2: 180 (c. 1815).
Spalt A 1832 band 2, 1900