| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
APOLLO apol4ω (apo´llo Weste), äfv. (i bet. 1) APOLLON (Stagnelius 1: 280 (1822), Palmblad Fornk. 1: XXIX, LX (1843)) apol4on, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; pl. (i bet. 1 b) -oner (Palmblad Fornk. 1: LVIII (1843), Estlander Konsth. 8 (1867)) -ω4ner, äfv. -å4ner.
1) i den gr.-romerska mytologien förek. namn på solguden, skalde- o. siarkonstens upphofsman o. beskyddare, äfv. (med ett annat gr. namn) kallad Phoibos (Phœbus); jfr FEBUS. — särsk.
a) mer l. mindre bildl., ofta om moderna förh., i en mängd uttr. i hvilka Apollo framhålles ss. skaldekonstens befrämjare o. skyddsgud. Triewald Skaldek. 89 (c. 1710). Kom, Apollo, gack din skald till handa. Bellman 5: 291 (1793). Då ropade Skaldernes myriader / Upp till Apollo, sin gamla fader. E. Sjöberg S. dikt. 141 (1825). — särsk.
α) Apollos son (äfv. barn), vän osv.: idkare af vitterhet; skald, poet. Apollos oäkta barn (dvs. dåliga skalder). O. Celsius Præs. i VetA 1768, s. 29. Apollos goda vänner. Bergklint Vitt. 43 (1772). Än, bland Apollos barn, han (dvs. Ennes) klang ger åt sin lyra. Bellman 6: 279 (1774). Apollos Son som sjungit Dagen. Leopold 2: 433 (1805, 1815; till J. G. Oxenstierna efter läsningen af poemet ”Dagens stunder”). Då bryter sjelf qvisten sig lös derifrån (dvs. från Parnassens lagerträd) / Och kastar sig ned på Apollos son. E. Sjöberg S. dikt. 137 (1825). — jfr APOLLO-BARN, -SON.
β) broder i Apollo, om den som jämte ngn utöfvar skaldekonst o. d.; skaldebroder. Vi Bröder i Apollo ha en oinskränkt påfundsmakt. Dalin Arg. 2: 316 (1734, 1754). Tegnér 6: 219 (1833). — jfr APOLLO-BRODER.
γ) Apollos lyra, ss. sinnebild af särsk. den profana (lyriska) skaldekonsten. Bellman 2: 202 (1783). Den skald, hvars stämma lika hel, / Med slagen af Apollos lyra / Förbinder Davids strängaspel. J. G. Oxenstierna 2: 264 (1794; till domprosten Älf). — jfr APOLLO-LYRA.
δ) Apollos lager, om utmärkelse l. berömmelse ss. skald. Utur arkivets dam / Växer ej Apollos lager. J. G. Oxenstierna 2: 243 (1786).
ε) Apollos eld, inspiration, skaldeingifvelse. Tänd af Apollos eld, hans hela väsen glimmar. Bellman 2: 191 (1783).
b) om Apollobild l. -stod. Beskow Vandr. 2: 250 (1820, 1834). I sjuttio år voro trenne skulptörer .. sysselsatte att befolka parken i Versailles och Tuilerieträdgården med Apolloner som förfölja Daphner, med kyska Dianor (m. m.). Estlander Konsth. 8 (1867). Rydberg Rom. d. 125 (1882).
-BILD~2. (apollon- Tranér Anakr. 35 (1827, 1833)) Colossen på Rhodus var en Apollobild. Deleen Fabell. 1: 102 (1831). —
(a β) -BRODER~20. särsk. om innehafvare af högsta värdigheten i samfundet S. H. T. Icke förgäfves bar han (dvs. V. Rydberg) .. Apollobrodrens ring med den blå emaljen. K. Warburg i Tal o. qväden i SHT 1894—97 1: 188 (1895). —
-DRAG~2. Nu, då en Pygmalions hand, / Åt tidehvarfvens blick, ur glömskans band / De strålande Apollodragen frälsar. Wallin Vitt. 1: 30 (1808; i fråga om G. III:s staty af Sergel). —
(jfr 2) -FJÄRIL~20. zool. benämning på dagfjärilen Parnassius Apollo. Scheutz Naturh. Reg. (1843). Brehm 4: 59 (1888). —
-GESTALT~02. —
-KNUT~2. hårknut formad efter mönstret af den hvarmed Apollo (di Belvedere) framställes. Mag. f. konst. 1825, s. 31. —
-KULT~2. Palmblad Fornk. 1: LV (1843). —
-LYRA~20. Den tresidiga Apollolyran. Bagge Wendt 97 (1835). En Apollo-Lyra af guld med fem gyllene strängar. Kröningssvärd Matr. 73 (1850). särsk. tonk. ett slags blåsinstrument i lyrform. Apollolyra. Träblåsinstrument i form af en lyra, omkring 1 fot högt, med 42 klaffar och messingsmunstycke. Höijer Mus.-lex. (1864). NF (1876). —
-RING~2. emblem för Apollobroder (se d. o.). S. H. T. bjöd honom (dvs. V. Rydberg) Apolloringen. K. Warburg i Tal o. qväden i SHT 1894—97 1: 198 (1895). —
(a α) -SON~2.
1) vitterhetsidkare, i sht skald. Wallin Vitt. 2: 332 (1828). Den unge Apollosonen (dvs. Beskow) inträdde såsom tjensteman i .. konungens kansli. C. G. Strandberg i SAH 45: 17 (1869).
2) (mindre br.) om utöfvare af (bildande) konst. Beskow Vandr. 2: 246 (1820, 1834; om konstnär). Carlén Ensl. 2: 145 (1846; skämts., om musikanter).
3) om vetenskapsidkare; student. —
-TEMPEL~20. (apollon- Palmblad Fornk. 1: 432 (1844). Eichhorn Konst. hist. 28 (1881)) Rydberg Rom. d. 25 (1875, 1882). —
B (föga br.): APOLLON-BILD, -TEMPEL, se A.
Spalt A 1989 band 2, 1900