| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
APTITLIG apti4tlig, i Svld äfv. 032, numera sällan APPETITLIG ap1e- (appeti´tlig Weste, àppeti´tlig Almqvist), adj. -are.
som väcker l. befordrar l. retar aptiten l. matlusten. — jfr OAPTITLIG.
a) om ngt som är afsedt att förtäras: smaklig, läcker. Es lässt appetitlich, thet är matsliget eller appetitligt, jag vatnas theraf i munnen. Lind (1749). Karameller .. hade (han) förvarade i sina fickor bland snusdosan och andra småsaker, hvilket just ej gjorde detta bonbon så aptitligt. H. Lilljebjörn 2: 34 (1867). Godt, ungt oxkött har frisk mörkröd färg; fettet är hvitt och ser aptitligt ut. Langlet Husm. 59 (1884).
b) allmännare, om ngt som hör till l. rör maten l. förtärandet l. matlusten: inbjudande, behaglig. Det är väl icke så appetitligt att tala om hår, när man talar om mjölkmat. Blanche Bild. 4: 62 (1865). En sockerask .. af silfver, och en till brädden fylld gräddsnäcka .. fulländade den aptitliga anblicken. Topelius Vint. II. 1: 462 (1867, 1881). Det mindre aptitliga arbetet att tugga och suga ut fällarna (till eskimåernas dräkter). Sv. skrädd.-tidn. 1894, nr 17, s. 4.
c) (hvard.) till APTIT 1 c: inbjudande, angenäm, läcker; retande, förtjusande, förförisk. Nå nå min lilla Perrette .. Ni ser .. så apetitlig ut, at Ni retar min smak. Stenborg De två jäg. 23 (1781) [jfr fr. elle est appétissante]. Atterbom FB 207 (1818). En appetitlig lektur (dvs. -yr). Dalin (1850). Min bädd såg högst aptitlig ut. Bremer G. verld. 4: 148 (1861). Han var förhexad af denna aptitliga linnelyx. Benedictsson Fru M. 129 (1887).
Spalt A 2058 band 2, 1901