| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
ARRET arä4 l. arät4 l. -ä4t, r.; best. -en; pl. -er.
(numera mindre br.)
1) hippol. halt; jfr PARAD; jfr ARRETERA 2. Den mäst upparbetade Arret får namn af Parad. Ehrengranat Häst. rör. 64 (1818). Med ordet arret förstås hvarje förhållning, hvarigenom hästen bringas ifrån rörelse till stillastående, det må ske långsammare eller hastigare. Om det deremot heter: gifva hästen en arret, eller marquera en arret, så skall detta stillastående ske kort och på en gång. Kuylenstjerna Hünersdorf 66 (1830). Vid hästens återförande ifrån galopp till kortare takter och arrêt. Arsenius Seidler Handledn. af kav.-off. 216 (1861). Grefve B:s fuxvallack Excellens .. har vacker utsläppt traf och bjöd på goda arreter och fattningar. SD(L) 1901, nr 181, s. 5. — jfr FINT-, HALF-ARRET.
(2) -STÖT~2. [efter fr. coup d’arrêt] fäkt. L. M. Törngren i NF 5: 561 (1882). Hejdstöten, som äfven kallas arrêtstöt, är en stående stöt eller utfallsstöt ur linien, på motståndarens frammarsch med finter, såsom förberedelse till anfall. V. Balck i Idr. 3: 542 (1888).
Spalt A 2361 band 2, 1902