Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ARUM a4rum, äfv. 32 (a´rum Weste), r. l. m. (jfr: Ægyptisk Arum. Rudbeck Hort. bot. 12 (1685)) ((†), n. Weste, Meurman (1846)); best. -en, i best. anv. äfv. utan slutartikel.
Etymologi
[jfr d., t., eng. arum, it. aro, span. yaro, port. jaro, af lat. arum, aron, gr. ἄρον, med hvilket namn gr. o. lat. förf. betecknade en växt som anses hafva varit Arum maculatum; själfva ordet uppgifva de vara af koptiskt ursprung; se Nemnich 480, Wendt 19, Grassmann D. pflanzennamen 218 (1870), Pritzel o. Jessen Die deutschen volksnamen der pflanzen 45 (1882). Se för öfr. ARON, sbst.2]
i sht farmak. växtsläktet Arum, särsk. arten Arum maculatum Lin., munkmössa, dansk ingefära; jfr ARONS-ROT, -ÖRT. C. Quensel i Sv. bot. 39 (1802). Meurman (1846). — särsk. i förb. egyptisk arum, växten Arum colocacia Lin. Rudbeck Hort. bot. 12 (1685). — jfr FLÄCK-ARUM.
Ssgr: A: ARUM-ART30~2. Torssell Meyen Växtgeogr. 3: 27 (1842). Fristedt Org. pharmakologi 531 (1873). —
-FÄLT~2. Torssell Meyen Växtgeogr. 3: 27 (1842). —
-ROT~2. (ari- Publ. handl. 11: 272 (1777), Deleen (1836, under aron). are- Möller (1807)) rot(en) af arum; aronsrot. Torssell Meyen Växtgeogr. 3: 27 (1842; jämte aronsrot). —
-VÄXT~2. (arums-) Sv. trädgårdsfören. tidskr. 1871, s. 96. Philodendron pertusum .. (är) också en arumsväxt. Därs. 1872, s. 14.
B: ARUMS-VÄXT, se A.
C (†): ARI-ROT, se A.

 

Spalt A 2438 band 2, 1902

Webbansvarig