Publicerad 1903   Lämna synpunkter
ATENIENSARE at1eniän3sare2 l. 100400, l. 01—, m.; best. -en, hvard. o. i poesi äfv. -n; pl. =; äfv., numera nästan bl. i pl., ATENIENSER at1eniän4–ser l. 01—, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(athenienser Berchelt Pest. D 5 a (1589; pl.), Schroderus Hoff. väck. 130 (1616; pl.), Columbus Ordesk. 10 (1678; sg.), Tessin Bref 2: 25 (1754; sg.), Norrmann Eschenburg 1: 203 (1817; sg.), Tegnér 6: 22 (1826; pl.), Linder Regl. 49 (1886: Athenare l. atheniensare, pl. äfven athenienser). at(h)eniensare Tegnér 3: 535 (1819), Strandberg 3: 7 (1855). atheniens Höijer S. skr. 3: 366, 372 (c. 1810), Weste (1807). Jfr: Man skrifver pl. Athenienser, men sällan sg. Atheniens, utan i stället Atheniensare, som är långt ifrån att föredraga; Athenare, som i senare tider kommit i bruk, är rätt bildadt. Rydqvist SSL 2: 344 (1857))
Etymologi
[jfr t. athenienser, efter lat. atheniensis (jfr följ.); beträffande -are jfr ATENARE]
= ATENARE. Berchelt Pest. D 5 a (1589). Sophocles var atheniensare. Tegnér 3: 535 (1819). Atheniensarns graf. Strandberg 3: 7 (1855; om Temistokles). — i utvidgad o. bildl. anv. Athenienserne der i Paris, de kunna Prata. Thorild 2: 121 (1784).
Anm. Jfr anm. under ATENARE.
Ssg: ATENIENSER-BRONS10030~2 l. 01—. Modefärgor är .. Amalieblått, Athenienserbrons. Sthms modejourn. 1843, s. 8.

 

Spalt A 2560 band 2, 1903

Webbansvarig