Publicerad 1903   Lämna synpunkter
ATENARE ate3nare2 l. 0400, m.; best. -en, hvard. o. i poesi äfv. -n; pl. = ((†) athenrarna (pl. best.) Tranér Anakr. 147 (1833)).
Ordformer
(athener G. Olai Cal. D 2 b (1588; pl.), A. Åkerhjelm (1687) hos Gjörwell Sv. bibl. 3: 50 (pl.), Hagberg Shaksp. 7: 71 (1849; sg.). at(h)enare Höijer Thukyd. 2: 62 (1832) osv.)
Etymologi
[jfr t. athener; till Aten (gr. Ἀϑῆναι); formen atenare beror på inflytande från ROMARE, PARISARE o. d.]
invånare i Aten, person från Aten; jfr ATENIENSARE. Den siste Athenaren. Rydberg (1859, 1866; boktitel). Schück Världslitt. 1: 171 (1899).
Anm. I NT 1526 o. Bib. 1541 förekommer ännu icke detta ord (liksom ej heller ATENIENSARE), utan motsvaras af omskrifning. The aff Athenis. Apg. 17: 21 (NT 1526; Luther: die Athener).
Ssg: ATENAR-DRÄKT030~2. Hagberg Shaksp. 1: 60 (1847).

 

Spalt A 2559 band 2, 1903

Webbansvarig