Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARISARE pari3sare2, stundom 0400 (pari´-sare Weste), i bet. 1 m., i bet. 2—4 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. (i bet. 1) PARISER, m.; anträffat bl. i pl. =.
Ordformer
(-are 1761 osv. -er 1680—1811)
Etymologi
[jfr t. pariser; till PARIS]
1) manlig invånare i Paris; i pl. äv. utan avseende på kön; äv. oeg. l. bildl.; förr äv. i uttr. de pariser, parisarna. Brask Pufendorf Hist. 196 (1680: the Pariser). Weste (1807). Lo-Johansson StädAnsikt. 129 (1930). Stockholmarna, Nordens parisare. Östergren (1934).
2) (†) filigran(sarbete); jfr PARIS-ARBETE. Swab PVetA 1761, s. 11 (om ä. förh.).
3) spelt. i domino: handlingen att sätta ut en sådan bricka på bordet som enligt spelets regler vid det ifrågavarande tillfället icke får sättas ut. Wilson Spelb. 130 (1888). GHT 1897, nr 240 B, s. 3.
4) (ngt vard.) parisersmörgås. DN(B) 1951, nr 76, s. 6.
Avledn. (†): PARISERINNA, f. [jfr t. pariserin] parisiska (se d. o. 1). SP 1809, nr 34, s. 1. AJourn. 1814, nr 191, s. 4. —

 

Spalt P 290 band 19, 1952

Webbansvarig