Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BALTISK bal4tisk (ba´ltisk Weste), adj.
som tillhör l. har afs. på Östersjön l. länderna omkring densamma, särsk. ryska östersjöprovinserna. Baltiska finnar (dvs. ester o. liver). Uthi faucibus maris Balthici eller the Beltiske inloppen. RARP 7: 192 (1660). De Baltiska Venderna. Strinnholm Hist. 4: 80 (1852). Tankar på ett baltiskt välde / Ej Christina föresväfva. Snoilsky 2: 22 (1881). Den äldre baltiska isströmmen har bragt block af en mängd bergarter från Östersjöområdet långt mot vester. Nathorst Jord. hist. 1001 (1894). Baltiska silurbäckenet. Därs. 677. — särsk. i förb.
a) [jfr d. det baltiske hav, t. das baltische meer, eng. the Baltic (Sea), ryska Baltiskoje more, mlat. mare balticum] (mindre br.) Baltiska hafvet, Östersjön. RARP 6: 321 (1658). Lifland .. gränsar .. i Väster emot det Belthiska Hafvet. Celsius G. I 732 (1753, 1792). Strinnholm Hist. 1: 14 (1834). A. Granlund i NF 18: 763 (1894) — (†) Baltiska sjön. N. Av. 16 Okt. 1656, nr 1, s. 4. Höpken 2: 615 (1760).
c) [jfr t. die baltischen sprachen] baltiska språk, baltiska språkgrenen. A. Erdmann i NF 7: 579 (1883). Lettiska språk l. lettiska språkgrenen, äfven kallad litaviska l. baltiska språkgrenen, är det gemensamma vetenskapliga namnet på tre med hvarandra mycket nära befryndade språk: lettiskan .., litaviskan .. och .. (forn)preussiskan. H. Almkvist i NF 9: 1159 (1885). — jfr SLAVO-BALTISK.
Spalt B 185 band 2, 1899