| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BARBAR, sbst.2, m.||(ig.); pl. -er.
(†) individ af ett visst i norra Afrika boende folkslag, berber; jfr BARBARESK, sbst., BARBER, sbst.1 1. För mina synder skull befann jag mig nu i Tangierbay, och stunden var för handen at börja sammanlefnad med Barbarer, Araber och Marocaner. Agrell Mar. 23 (1796). Conv.-lex. 5: 146 (1831).
Anm. Mot detta sbst. o. BARBARISK, adj.2. svarar nomen propr. Barbariet [bildadt ss. Turkiet o. d. namn; jfr ä. t. die Barbarei, eng. Barbary] (†) Berberiet.
Spalt B 300 band 2, 1899