| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BARBER, sbst.1, m.; pl. = l. barbrer (se under 1, möjl. felaktigt).
1) (†) = BARBAR, sbst.2 Barb’rer och tårkade Blåmän. Stiernhielm Bröll. 3 (c. 1650; enl. handskr. C; handskr. A: Baber).
2) (†) berbisk häst. Mina Hästar mästedeels Barber äre. Brasck Förl. son E 2 a (1645). Holmberg (1795, under barbe). Heinrich (1814). — Anm. Pl.-formen barber kan äfv. höra till BARB, sbst.3
Spalt B 304 band 2, 1899