| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
BARNALÄRA ba3rna~lä2ra l. ~læ2ra, numera sällan BARNLÄRA ba3rn~ (ba`rnlära Weste), r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) [jfr t. kinderlehre halten] (†) undervisande l. lärande af barn (i sht i religion), barnundervisning; särsk. om katekisation. Huadh meer är thett barnaläro och christeligh vnderuisningh tilhörer, låther man nu her bestå (dvs. lämnar man här å sido). Ty Jagh haffuer ickie satt migh fore scriffua en heel Chatechismum. L. Petri Oec. 54 (1559). Folcket skal, så wäl uti Predikningarna, som wid Barneläran, underwijsas, om en rätt sannskyldig Bööns egenskap, Kraft och nytta. Kyrkol. 12: 1 (1686).
2) för barn afsedd lära l. undervisning (i sht i religion); särsk. (numera mindre br.) om katekesen. Vnderstundom håller han (dvs. prästen) barneläran före. Schroderus Comen. 633 (1640, 1647; t. helt er die Kinderlehr, lat. catechizat); jfr 1. Igenom flitigt predikande, förhör och underwisande drifwa Catechismum och Barneläran. O. Svebilius (1696) hos Holm N. Sv. 94. Wi kunne icke ens the första bokstäfwerna i wår barnaläro, wår Cateches. Swedberg Sabb.-ro 706 (1697, 1710). Thet första budordet i wåro barnaläro. Dens. Dav. § 11 (1713). Catechetisk Barna-Lära. O. Gråberg (1759; boktitel). Lindblom Kat. nr 5 (1811). Thomanders djupaste lärdom hade sin rot i denna enfaldiga barnalära, som .. förblir klaven till himmelns och jordens systemer. Lysander Skr. 162 (1866). — i allmännare anv.: (endast) för barn passande lära. Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under verldens barnaläror. Gal. 4: 3 (öfv. 1883; NT 1526: vnder werldennes element; Vulgata: sub elementis mundi; gr. ὑπὸ τὰ στοιχεῖα τοῦ κόσμου).
Spalt B 399 band 3, 1900