| Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
BARNASKAP ba3rna~ska2p (ba`rnaskap Weste), sällan BARNSKAP ba3rn~, n.; best. -et.
Anm. Ordet barnaskap uppträder först i Bib. 1541. I NT 1526 motsvaras det af åtsk. andra uttr.; se nedan.
1) förhållande(t) att (anses) vara ngns barn o. åtnjuta de rättigheter som medfölja ett sådant förhållande; barnarätt; nästan bl. i religiös mening: förhållande(t) att vara Guds barn (se BARN I 5 a β slutet). Barnaskapet .. Thet är, anammade warda för Gudz barn. Rom. 8: 23 (Bib. 1541; i marg.). Mina brödher .. hwilke äro aff Jsrael, huilkom Barnaskapet tilhörer. Därs. 9: 4 (NT 1526: barna vthkorilsen). Gudh (sände) sin Son .., På thet han skulle förlossa them som vnder Laghen woro, at wij skullom få barnaskap. Gal. 4: 5 (Bib. 1541; NT 1526: ath wij skullom för hans söner räknadhe wardha). Christ är hans (dvs. Fadrens) eenda Son och störste, / Men wij få barnskap för hans skuld. J. Matthiæ 3: 54 (1658). Det andeliga barnaskapet. Nohrborg 359 (c. 1765). Vårt barnaskap hos Gud. Dens. 611. I dopets helga bad .. / Mig nådens barnaskap .. du (Gud) gifvit. Ps. 1819, 171: 2. Förspillen ej i synd och otro det himmelska barnaskapet. Wallin 2 Pred. 2: 179 (1822). Njuta af den saliga gemenskapen med honom (dvs. Kristus), erfara barnaskapets fröjd. Sundberg Farl. 12 (1873). I hafven fått barnaskapets Ande. Rom. 8: 15 (öfv. 1883).
2) [med afs. på bet.-öfvergången jfr BRÖDRASKAP, PRÄSTERSKAP] (enst., skämts.) om samling(en) af (Israels) barn. Sex dagar gick barnskapet muren omkring (dvs. omkring Jerikos murar). E. Sjöberg S. dikt. 170 (1826).
II. (enst., skämts.) till BARN II 1: förhållande(t) att vara ett barn; jfr BARNDOMS-TID. Så vidt som barnaskapet sträcker sig endast öfver tre korta år, är ingen barnunge kompetent att ”för evigt” bli ett ”glädjeföremål”. Nyblom M. Twain 1: 105 (1873).
-FÖRHÅLLANDE 300~0200. Alla som ha kommit i ett sant barnaskapsförhållande till sin Gud och fader. Roos Skugg. 54 (1891).
Spalt B 400 band 3, 1900