Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BASTA bas3ta2, v.2 -ade.
(föga br.) slå, prygla. Hade jag din mästare och gesällen om bord, jag skulle basta dem, så att huden skulle bli som ett sköre. Blanche Tafl. 2: 119 (1856). De gamle vi binda / Och basta så blå. Wennerberg 3: 59 (1883); jfr BASTA, v.1 1.
Spalt B 488 band 3, 1901