| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEDÖMA bedöm4a, i Sveal. äfv. 032 (bedö´ma Weste 1: 1954; bed`ömma Almqvist), v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. DÖMA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.), -ARINNA.
bilda sig l. hysa en mening om (ngn l. ngt); värdera l. uppskatta l. betrakta (ngn l. ngt på ett visst sätt); afgifva sitt betänkande l. utlåtande om beskaffenheten af l. förtjänsten l. värdet hos, uttala sin mening om, fälla omdöme om, döma om. Han har blifvit strängt, (o)gynnsamt, (o)mildt, (o)partiskt, välvilligt bedömd. En författares första försök böra bedömas med öfverseende. Leopold 5: 323 (1804?). Sådana (män), som, utan .. lifligare intresse i styrelsens anseende, bedöma kallt dess företag. Järta V. skr. 1: 47 (1809). Bedöma .. med stränghet .. väl, illa. Lindfors (1815). Det gifves i allmänhet ingenting svårare än att rätt bedöma sin egen tid. Tegnér 3: 130 (1817). Något, som .. kunde af alla hans läsare bedömas och controlleras. Agardh Teol. skr. 1: 1 (1842, 1855). Han bedömde ställningen .. riktigt. Dalin (1850). Huru det lyckats mig, må andra bedöma. Cavallin (1875). Akademien hade .. haft att på egen hand bedöma täflingsskrifterna. Ljunggren SAHist. 1: 142 (1886). De af (stats-)revisorerna .. så flitigt företagna resorna för att inspektera och bedöma allmänna inrättningar. De Geer Minnen 1: 156 (1892). jfr PRIS-BEDÖMNING samt OBEDÖMD. — särsk.
a) med afs. på ngt yttre, fysiskt: uppskatta l. beräkna. Bedöma afståndet. Håller man två ljus bredvid hvarandra, så har man svårt för att .. bedömma olikheten af deras sken. S. J. Callerholm enl. Kindblad (1867). — jfr AFSTÅNDS-BEDÖMNING.
b) i förb. med ett uttr. med prep. efter (mindre ofta af) betecknande den måttstock som är anlagd l. den synpunkt från hvilken ngt (bör) betraktas. Bedöma en annan efter sig. Lindfors (1815). Ej efter rockens färg bedöms här en person. Franzén Skald. 4: 21 (1832). Det är icke blott af de positiva resultaten en mans verksamhet får bedömas. De Geer Minnen 1: 209 (1892). Inkommande yttrandens värde borde bedömas efter innehållet och icke efter orten hvarifrån de utgingo. Därs. 2: 54. Ordspr. 27: 21 (öfv. 1897).
c) med predikativ: anse l. betrakta (ngt ss. ngt). Vi föras nödvändigt att bedömma Naturen såsom en konstproduct. Boëthius Sed. 142 (1807). Detta lugn bedömdes af somliga såsom kyla. Odhner i 3 SAH 6: 114 (1891).
d) (knappast br.) i förb. med att-sats: draga den slutsatsen, inse. Crusenstolpe Mor. 1: 36 (1840). Af föregående stycke kan redan bedömmas att de allmänna utgifterna (hos grekerna) i mycket voro annorlunda beskaffade än i våra nyare stater. Palmblad Fornk. 2: 99 (1844).
e) (mindre br.) fälla dom öfver (ngt); nästan bl. i vbalsbst. bedömande, närmande sig bet.: dom, afgörande. Han ville, att saken hänsköts till den helige fadrens bedömmande. Cronholm Lig. 448 (1839). Till folkets bedömande kom i allmänhet ingenting som ej varit hos Rådet förut. Svedelius Statsr. ansv. 17 (1856). jfr Lindfors (1815).
Spalt B 604 band 3, 1901