Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFARLIG, adj.
Ordformer
(-ligit (n.) Girs (c. 1630))
Etymologi
[af BEFARA, v.1; med afs. på bildningssättet jfr GÖRLIG, LÄSLIG, ÄTLIG]
(†)
a) till BEFARA, v.1 2 a: som kan vara att befara l. frukta. (Till att) förekomma alle befarlige consequentier (dvs. följder). Stiernman Riksd. 1421 (1664). Anm. Språkprofvet kan äfv. fattas ss. hörande till b.
b) till BEFARA, v.1 2 b: som gifver anledning till fruktan; farlig, fruktansvärd. Blockhuuset war them befahrligit. Girs E. XIV 63 (c. 1630).

 

Spalt B 631 band 3, 1901

Webbansvarig