| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFLÄCKA befläk4a, i Sveal. äfv. 032 (beflä´cka Weste; befl`äkka Almqvist), v. -ade ((†) pr. -er Girs Edelh. E 7 a (1627), Muræus 4: 120 (1648); p. pf. -fläckt(e) (bl. anträffadt i vers) U. Hiärne Vitt. 143 (1665), Wexionius Vitt. 365 (c. 1685), Kolmodin Qv.-sp. 1: 129 (1732)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (föga br., Hagberg Shaksp. 7: 105 (1849)); -ARE (föga br., Schultze Ordb. 1168 (c. 1755)).
1) (numera föga br.) i eg. bet.: sätta fläck(ar) på, fläcka ned, orena, smutsa (ned). 3 Mos. 15: 17 (Bib. 1541). Thet watn .., ther the siuka waskade sigh och theras befläckiade Kläder vthi. Tegel G. I 2: 285 (1622). Sängen .. war .. all öfwer befläckiat. Lindner 82 (1641). Undersåtare, hvilkas blod ännu befläckade rummen i Upsala Slott. Celsius E. XIV 241 (1774); jfr 2. Hur söndrig och befläckad den (dvs. sedeln) nu än är. Blanche Bild. 1: 37 (1863). — (fullt br. i högtidlig stil) med öfvergång till 2. Icke hafve vi befläckat helgedomen med blod? Franzén Pred. 1: 53 (1841). — jfr BLOD-BEFLÄCKAD.
2) (numera i sht i högtidlig stil) mer l. mindre bildl.: fläcka, besudla, orena, smutsa, (ned)söla, oskära, besmitta; vanära. Effter theres samwet är swakt, wardher thet ther medh (dvs. gm ätande af afgudaoffer) befleckiat. 1 Kor. 8: 7 (NT 1526). (Han tyckte sig) thermedh (dvs. med detta dråp) sin förra manliga verk .. befläckat hafva. L. Petri Kr. 45 (1559). Huru kan Adeligh börd wara then til ähre, som odygd och last befläckier? Girs Edelh. E 7 a (1627). Skulle iag då mitt ädla nampn och rychte med slijk lättsinnigheet befläckia? A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 115 (c. 1669). Min enkiodrägt är ock med blodig skam befläckt. Kolmodin Qv.-sp. 1: 129 (1732). Utan tvifvel finner Han (dvs. Gud) mitt hjerta brottsligt och befläckadt. Lehnberg Pred. 1: 303 (c. 1800). Två mig från de synder ren, / Af dem min själ befläckas. Ps. 1819, 184: 6. Här renas den befläckade, som efter rättfärdighet längtar. Ödmann Anv. t. skrift. 15 (1823). O Sveas arfsynd, lumpna afundsjuka! / Hvar är den glans, du ej befläckat har ..? Tegnér 3: 5 (1841). Ett .. befläckadt minne. Cavallin Skr. 4 (1861). (Röfvarhöfdingens) af brott befläckade hand. Rudin 1 Evigh. 2: 444 (1869, 1878). Har du lärt, att sången flyktar bort ur en befläckad verld ..? Wirsén Dikt. 173 (1876). jfr MORD-, O-, SKULD-, SYND-BEFLÄCKAD. — särsk.
a) refl. Änckior, som sigh medh bolerij skamligen effter sina mäns dödh befleckia. KOF II. 1: 208 (1659); jfr c. De, som drifvit omkring i synder och laster, och befläckat sig med mord och rof. Strinnholm Hist. 3: 877 (1848).
b) (numera föga br.) i fråga om förtal: svärta, nedsvärta, förklena. Ther med (dvs. gm förtal) befleckie hans äre och redelighet. G. I:s reg. 6: 152 (1529). Befläcka, ens rykte genom förtal. Dalin (1850). — (†) med personobj. Att beflecke oss medt otemmeligit (dvs. otillbörligt) thall och rycthe. G. I:s reg. 6: 104 (1529).
c) [jfr ä. t. der seines nehesten weib nicht befleckt] (numera föga br.) kränka l. vanära (en kvinna). Iag, befläckte möö. Wexionius Vitt. 365 (c. 1685; yttradt af Jakobs dotter Dina). Ammon befläckade Thamar. Westerdahl Häls. 384 (1764, 1768). Den för heliga, åt Gud invigda jungfrur så kränkande vanäran att befläckas af vilda Hedningar. Strinnholm Hist. 2: 65 (1836). Hagberg Shaksp. 7: 105 (1849). jfr: Händer sig att någen Adelsman .. tager sigh någen offentligen wahnrychttadt eller elliest befläckiadt hustru. RARP 1: 4 (1626).
Spalt B 647 band 3, 1901