| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHEJ, n.
(hvard. i Finl.)
1) bråk, bestyr; jfr HEJ, n., STÅHEJ. Smör fås (denna kalla sommar) med mycken svårighet och behej. Fredrika Runeberg (1851) hos Strömborg Runeberg IV. 2. 1: 215. Det blef ett behej hvart silfverdalrarne månde ha tagit vägen! Topelius Vint. II. 2: 101 (1882). A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 39 (1901).
2) i förb. hick och behej, oreda, slarf. Det var väl bara hick och behej med den tokige karlen? Topelius Planet. 1: 56 (1886).
Spalt B 857 band 3, 1902