Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEIGE bä4ʃ, äfv. be4ʃ, r. l. n.; best. -en l. -et; pl. (i bet. olika slag af beige) -er.
Etymologi
[af fr. beige, af ovisst ursprung (se Littré), eg. grågul, gulaktig, särsk. i uttr. laine beige, ofärgad ull, ull som har kvar sin naturliga färg; jfr t. beige]
1) ett slags tyg af ofärgad ull. Synnerberg (1815). Beige, ett slags svart, brunt eller grått sarge af ofärgad ull, som i synnerhet tillverkas i Poitou. Almström Handelsvar. 471 (1845). Drägt .. af ljust beige. Freja 1880, s. 57. Ljusgrå .. beige. Därs. s. 81. — jfr HALFYLLE-, HELYLLE-BEIGE.
2) benämning på en obestämd, ljust grågul färg på tyg. Gardiner i beige. NF 19: 670 (1895).
Ssgr: BEIGE-FÄRG3~2. —
-FÄRGAD~20. Beigefärgade klädningar. Freja 1880, s. 57. —
(1) -KLÄNNING~20. —
(1) -VÄFNAD~20. Freja 1885, s. 57.

 

Spalt B 919 band 3, 1902

Webbansvarig