| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEJAKNING beja4kniŋ, i Sveal. äfv. 032 (beja´kning Weste; bejàkning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) (†) till BEJAKA 1, 3; konkretare: samtycke, medgifvande. Bejachninger, som med vold, hotan, trug eller lockan kommes till väge. RA 3: 101 (1593). Så frampt Kongl. M:tt .. Rijksens Ständers .. approbation och bejakningh deröfwer erhållandes warder. RARP 4: 640 (1651).
2) [jfr t. ein begriff der lauter bejahungen enthält (Kant)] (numera knappast br.) filos. till BEJAKA 4 slutet; konkretare: affirmativt l. jakande omdöme. Logiska bejakningar och förnekningar. Tuderus Kiesewetter 36 (1806).
3) till BEJAKA 5. Orimligare än denna fråga är blott dess bejakning. Runeberg E. skr. 1: 257 (1834).
Spalt B 922 band 3, 1902