Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEKYMRING, f.
Etymologi
[fsv. bekymbring; jfr ä. d. bekumring, d. bekymring, mnt. bekummeringe, holl. bekommering, t. bekümmerung]
(†) vbalsbst. till BEKYMRA; konkretare: bekymmer (se d. o. 1 o. 2). Onda skyndares taal .. som eder wilia komma i nogen bekymringh. G. I:s reg. 1: 138 (1523). Endogh wij .. ganscha sthoor bekymbringh hafft haffue .. meedh then her pedher Canszeller. Därs. 2: 247 (1525).

 

Spalt B 1006 band 3, 1902

Webbansvarig