| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELEDA, v.1 -ledde.
(†)
1) [jfr fsv. hans kröpelin sculle them (dvs. skeppen) beleedha] vägleda, leda, ledsaga. Herre wijsa migh tin wägh, och beleedh migh på retta stijghen. L. Petri Ps. 27: 11 (1560). Uthsendt titt liws och tijn sanning, at the beledha migh. Därs. 43: 3. The Tydske Legater beleddes till sin Herberge uthi Staden. Sthms mag. 1781, s. 78 (i handl. fr. 1561). — jfr OBELEDD.
Anm. Till d. o. 1 ansluter sig möjl. följ. ställe. Man .. går .. medh ett beledat Näht effter them (dvs. rapphönsen) och kastar thet öffwer them. Risingh Landb. 79 (1671; om ett nät som man för l. ”leder” utmed marken?).
2) [jfr mnt. mit liste wil ik ene beleiden samt ä. d. belejder] förföra, förleda. Hvij låten i ett Spökerij så beleda / Eer till så skamlig gärning? U. Hiärne Vitt. 127 (1665).
Spalt B 1031 band 3, 1903