| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELASTA belas4ta, i Sveal. äfv. 032 (bela´sta Weste; belàssta Almqvist), v.1 -ade; se för öfr. LASTA, v.1 vbalsbst. -ANDE, -NING (se BELASTNING, sbst.1).
1) i fråga om last l. börda i eg. bem.
a) lägga en last l. börda l. tyngd på (ngt l. ngn).
α) i fråga om last l. börda afsedd att forslas ngnstädes hän: lasta; i sht i p. pf.
α’) (numera knappast br.) med obj. betecknande fartyg, lastdjur o. d. Schroderus Liv. 583 (1626). Ett Skepp medh Salt, Wijn, och allehanda Spesserij belastat. N. Av. 11 Dec. 1657, s. 4. En liten och belastad båt. Celsius G. I 15 (1746, 1792); jfr β. 200 med pälsverk .. belastade hästar. PT 1791, nr 88, s. 3. — jfr FULL-BELASTAD.
β’) med personobj., närmande sig β. Sarcinatus .. Medh börda belastad. Lex. Linc. (1640); jfr α’. (Efter diktatorn) följde krigshären, belastad med byte. Kolmodin Liv. 1: 359 (1831). Hans sekreterare har nyss bortgått, belastad med bref. Topelius Fält. 4: 305 (1864). Instrumenterna .. bar jag sjelf och vägvisaren var .. endast belastad med matsäcken. H. Lilljebjörn 2: 84 (1867). — i bild. Belastad med hans (dvs. den egyptiske konungens) guld, gick Soliman att der (dvs. i Arabien) / De spridda Horderne till krigståg öfvertala. J. G. Oxenstierna 5: 262 (c. 1817).
β) i fråga om last l. tyngd tänkt ss. tyngande på ngt; med prep. med ofta: lägga (ngt tungt) på, i pass. stundom: tyngas af. Dina händer äro ej mer belastade med järn … du är fri. Björn Calas 75 (1796) [jfr fr. chargé de fers]. Den afskalade näfvern lägges i högar och belastas med stenar. AHB 4: 5 (1860). Vid ett tillfälle hade en arbetare förolyckats på en ställning, som han själf belastat med större tyngd än tillåtet var. Forssell Stud. 2: 21 (1884, 1888). Påsarne och paketförsändelserna (böra) på det sätt fördelas, att (post-)kupén varder .. jämnt belastad. Geijer Postförf. 256 (1890); jfr b. — särsk.
α’) tekn., fys. förse med belastning; i sht i fråga om (afvägd) tyngd som pålägges (l. vidhänges osv.) ngt för att pröfva dess bärkraft l. öka dess stabilitet osv. Läktaren är afsedd att rymma 600 personer och belastades försöksvis med 100,000 kg. Busch Baumgartner Mek. 329 (1842). Den största tyngd, hvarmed en stång af genomskärningsarean 1 bör belastas. Fock Fys. 219 (1859). Denna rulle är anbragt vid en vågbalans med en skål, som belastas .. (tills) jämvigt uppnås. Dahlander Elektr. 43 (1890). Den ena ventilen .. visar på normaltrycket, under det att den andra belastas 0,1 atm(osfär) högre. Tekn. tidskr. 1895, A. M. s. 77. Inrättningar för musklernas upphängande och belastande. Blix Muskelvärm. 2: 15 (1900).
β’) idrott. i fråga om täflingar i hvilka alla täflande böra hafva lika utsikt att segra l. vinna (jfr HANDIKAP): pålägga (öfverlägsen täflare) extra tyngd (af viss vikt) (jfr 2 a γ). Den på grund af föregångna bedrifter och förmodad öfverlägsenhet såsom bäst ansedde hästen erhåller den tyngsta vigten och de öfriga belastas i öfverensstämmelse med deras meriter. C. G. Wrangel Handb. 1035 (1886). Den som skall rida med toppvigten (dvs. högsta vikten) tycker alltid, att hans häst är för högt belastad. Tidn. f. idr. 1900, s. 309.
γ’) [jfr eng. charge, fr. charger] metall. fylla (en masugn) med malm o. bränsle. Att ugnen ej bör vara för hårdt belastad med malm. Rinman Jernförädl. 22 (1772).
δ’) närmande sig 2 a, i fråga om myckenhet l. mängd af ngt: öfverhopa; rikligen förse (med); i sht i p. pf. Herrn sitter vid en med papper belastad Bureau. Björn Westindiefararen 1 (1791). Toquer belastade med plymer. Mag. f. konst 1825, s. 31. Ett bord, rikligen belastadt med lekamligt godt. Nyblom M. Twain 2: 13 (1874).
b) ligga ss. last l. börda l. tyngd på (ngt l. ngn); ligga l. hvila (tungt) på; tynga på, tynga. Med handen af mynt belastad. Adlerbeth Buc. 11 (1807, 1814). Stål Byggn. 1: 354 (1834). Bågar, pilar, yxor och knifvar belastade yttre sidan af tältväggen. Castrén Resor 2: 212 (1846). Den sten, som förr belastade denna mark, uppreser sig nu rundtomkring i en mur. Cronholm Små bref 142 (1865). (Paviljongerna) belasta .. taklaget obetydligt, hvadan sparrverket är ytterst smäckert. M. Borgstedt i Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 177. — i bild (jfr 2). Jordens innevånare, bunden och belastad af stoftets tunga börda. Wallin 2 Pred. 2: 120 (1817).
2) mer l. mindre oeg. o. bildl.
a) motsv. 1 a.
α) tekn. uttaga (ett visst) arbete af (en kraftmaskin o. d.), låta (en kraftmaskin) uträtta (ett visst) arbete; jfr BELASTNING, sbst.1 2 a. Ett .. hårdt belastadt (lednings-)nät. N. Wener i Tekn. tidskr. 1897, A. M. s. 108. Är .. nämnda strömstyrka den högsta motorn kan tåla, blir det omöjligt att uttaga arbete eller belasta densamma. E. J. Berg i Tekn. tidskr. 1900, A. M. s. 42.
β) [jfr eng. charge, fr. charger i motsv. anv.] elektrotekn. ladda (en elektrisk stapel, en ackumulator o. d.); i sht med afs. på (armatur i) dynamomaskin (af ä. konstruktion): förse med (viss) strömstyrka; jfr BELASTNING, sbst.1 2 b samt LADDA. Elementen kunna belastas med större strömstyrka. J. Blomqvist i Tekn. tidskr. 1898, A. M. s. 29.
γ) [utveckladt ur 1 a β β’] idrott. gm medgifvande (af försprång l. fördel af ett l. annat slag) åt medtäflare försvåra segern för (en öfverlägsen deltagare i täflan); jfr BELASTNING, sbst.1 2 c. Svenskarne hade (vid tennis-turneringen) erhållit två bollar i förväg, och engelsmännen voro ”hårdt belastade”. SD 1900, nr 215, s. 7.
δ) (numera mindre br.) i fråga om öfvermått af mat l. dryck: öfverlasta. Skrymtare fastar ibland; men sen, tör hända, belastar / Magan igen des mer med Vin och kräsliga rätter. Nicander Minnessann. 33 (1769). J. G. Oxenstierna 4: 172 (1815). — särsk. [jfr t. beladen, ä. fr. chargé] (†) i fråga om starka drycker, refl.: berusa sig, o. p. pf.: berusad. Weste (1807).
ε) [jfr eng. load (ä. eng. charge) with blows, fr. charger de coups] (†) ”traktera” l. öfverhopa (med slag). (Hunden) tiöt och hinkade (dvs. haltade) fast / Medh hugg och slagh wäl belast. Rudbeckius Starcke B 4 b (1624).
ζ) [jfr ä. holl. die de vrauwen belasten met wankelbareid] (föga br.) med prep. med: påbörda, beskylla för. Hr Br. (hade) belastat mig med åtskilliga betydeliga fel och orimligheter. Bergklint Vitt. 163 (1768).
η) [jfr motsv. anv. i d., t., fr. o. eng.] i sht handel. påföra (en person, ett konto osv.) utgift, kostnad o. d.; debitera, notera. För möjliga omkostnader torde ni belasta vår firma. Efter vij hafue så högdt belastadt credit hoos Louis (de Geer) alleredo. Oxenst. brefv. 1: 361 (1627). En vara .. bör belastas med alla de kostnader, som derför blifvit utgifne tills den inkommit i köparens magasin och är färdig till afsalu. Smedman Kont. 1: 23 (1872, 1883). jfr: Budgeten är .. starkt belastad, och man söker .. efter .. medel att göra besparingar. SDS 1902, nr 209, s. 2.
ϑ) betunga, (ned)tynga, besvära; nedtrycka; upptaga; äfv.: öfverhopa. Dee många och stora beschver .., medh them E. Ex. dagligen .. hafver varit belastadh. G. Horn i Oxenst. brefv. 8: 186 (1647). Jngen må .. belasta bruudehuuset mädh sijna drängiar, poikar, Pijgor eller annat sådant mädföllie. HSH 31: 63 (1661). Disciplarne böra icke utom behofvet med utanläsningar belastas. Förordn. f. schol. 1778, s. XIV. Utrymmet har .. icke medgifvit att inledningen skulle få belastas med bilagor. Thomander Skr. 2: 125 (1831). Efter alla dessa förrättningar .. återvände han, belastad med hela familjens tacksägelser. Carlén Repr. 2: 95 (1839, 1861). Att .. belasta vetenskapen med dylik onödig barlast som (dessa) synonymer .. är en löjlighet. Fries Utfl. 1: 173 (1843). Grefvinnan var .. enka efter en simpel baron, och dessutom belastad med tvenne stjufbarn. Fryxell Ber. 11: 83 (1843). Belasta någon med många uppdrag. Dalin (1850). Minnets belastande med en mängd namn och årtal. Kindblad (1867). Du vill ej så ditt samvete belasta! Bäckström Frey 92 (1876). — särsk.
α’) i fråga om gäld o. d. Ey heller war det regementet (dvs. Sveriges regering) så liufligit, effter ty thet war .. med stoor giäld och skuld belastat. Gustaf II Adolf 194 (1617). Belasta sig med skuld. Dalin Arg. 1: 171 (1733, 1754). Stor-Britannien (är) belastadt med en ofantlig nationalskuld. Palmblad Geogr. 128 (1835, 1851). De föregående årens krigsoroligheter .. hade belastat Magnus (Ladulås) med stora skulder. Strinnholm Hist. 4: 605 (1852). Mannens rätt att med gäld belasta hustruns egendom. H. G. v. Gegerfelt i 1 kam. prot. 1873, 1: 508. Belasta .. med inteckningar. Wenström o. Lindgren (1889, under encumber). — jfr SKULD-BELASTAD.
β’) i fråga om pålagor, skatter, prestationer o. d.; i sht i pass. Några (bönder) .. klaga sigh öffver dee uthlagor, som dee ähre belastade medh. RP 7: 469 (1639). Bonden belastas medh trösknings omkostnad til sitt förderf. Hiärne 2 Anl. 325 (1706). Gårds-fogden .. (måste) ackta sig, at intet belasta åboer bönder och tårpare med mera, än deras Hemmans och Tårps vilckor tillåta. Salander Gårdsf. 222 (1727). Landshöfdingen (hade) belastat dem med utlösande af flere särskilde utslag. Calonius Suppl. 233 (1813). Belasta ett folk med pålagor. Dalin (1850). jfr: Underhållet af ett vidsträckt .. kustförsvar .. (har) belastat Eders .. Maj:ts trogne undersåtar med bördor, hvilka de .. icke mäktat draga. Järta V. skr. 1: 111 (1816). — med sakobj.: betunga l. belägga (med skatt, tull o. d.). Rusthåll voro belastade med större krono-utskylder. Beskow K. XII 2: 53 (1868). Införseln (kan) .. belastas .. med finanstullar. Forssell Stud. 2: 251 (1879, 1888). Hemmansdelen .. är belastad med födoråd. PT 1895, nr 207, s. 4.
γ’) [jfr ä. t. einen beladen] (†) göra det tungt l. svårt för (ngn)? Rijksens rådh .. mente, att således belasta konung Carl att han ledse wid omaket, och rädd för faran warda skulle. Gustaf II Adolf 88 (c. 1620).
δ’) [jfr fr. charger d’injures] (†) öfverhopa (med okvädinsord o. d.). Ingen skall them .. med någon oquedens ord .. belasta. Rääf Ydre 3: 166 (i handl. fr. 1622). Ingen warder här (i visan) antastat, / Eller medh förtaal belastat. Rudbeckius Starcke A 2 a (1624). — Anm. I de anf. ex kan möjl. belasta vara ett annat ord med bet. lasta, nedsvärta [jfr fsv. belasta i samma anv., likaså ä. d. belaste, mnt. belastern, mnl. belasten, holl. belasteren, t. belästern; jfr äfv. BELASTARE samt BELASTNING, sbst.1 2 e; se BE- o. LASTA, v.2].
ε’) (mindre br.) med prep. med närmande sig bet. ådraga. Predikanten (bör icke hafva) .. umgenge medh (predikoämbetets föraktare) .., at han icke .. belastar sigh sielf medh misstanckar. Laurelius i KOF II. 1: 137 (1659).
ζ’) (föga br.) i fråga om juridiskt ansvar o. d.: betunga. Att det uppgifna sjelfförsvarsmotivet icke med någon juridisk risk belastade det simulerade öfverfallet. SD(L) 1897, nr 577, s. 2.
b) motsv. 1 b.
α) [jfr motsv. anv. af holl. beladen, eng. charge, fr. charger] (knappast br.) herald. vara anbragt på; jfr BELÄGGA 11 d, BETÄCKA. Stycke (dvs. märke) som belastas af andra, el. hvarpå andra äro målade. Dalin Fr. o. sv. lex. (1842, under chargé).
β) (numera föga br.) kem. i myckenhet ingå i l. bemänga (ett ämne); i allm. i fråga om besvärande l. svåraflägsnad beståndsdel; jfr LASTA, v.1 Kalken ingår i zeolitherne utan luftsyra. hvarmed han sedan under præcipitation belastas. T. Bergman hos Troil Isl. 352 (1777). Det ämne, hvarmed lösningsmedlet relatift till sin lösningsförmåga var mest belastadt. Berzelius Kemi 2: 574 (1812); jfr c. Kindblad (1867).
γ) motsv. 2 a η. Uhr Koln. 94 (1814). jfr: Kulturens med stora ekonomiska offer förvärfvade förmåner komma äfven de mindre bemedlade till godo .. utan att proportionsvis belasta dessas utgiftsbudget. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 442 (1894).
δ) motsv. 2 a ϑ; äfv.: ligga l. hvila tungt på, tynga på. Nu all sorg jag kastar, / Som min själ belastar, / Jesu! uppå dig. Ps. 1819, 216: 8. Skogen belastande tjenstbarheter (dvs. servitut som hvila på skogen). Björkman Skog. 304 (1868). (Åt) en sinnessjuk (måste) egnas det mest omsorgsfulla öfvervakande, likväl på ett sätt att den sjuke så litet som möjligt deraf belastas. Hallin Hels. 2: 307 (1885). Den stora utländska skuldbörda, som belastar Sveriges ekonomi. Fahlbeck Sv. nat.-förm. 85 (1890). (Ett ämne) endast egnadt att onödigt belasta undervisningen. PT 1902, nr 189, s. 2. — (numera föga br.) Itt odrägeligit tiggerij, som Städer och Land lijka som een allmän plåga belasta(r). RARP 4: 633 (1651). The, som af syndennes byrdo äro belastade och förtyngde och nedertryckte. Swedberg Sabb.-ro 205 (1690, 1710). Tryckfel, som belasta denna Uplaga. Ödmann Beskr. om Kamt. Föret. 4 (1787). Tadel belastade hvar gjord, och förebråelse hvar ogjord gerning. Gyldenstolpe i 1 SAH 3: 35 (1789); jfr anm. till 2 a ϑ δ’. Många skulder mig belasta, / Många brott mot dina bud. Ps. 1819, 201: 3. Den misstanka, som belastade dem. Strinnholm Hist. 3: 611 (1848). — särsk. (föga br.) abs. At Beswär (dvs. pålagor) på Skiep och Godz lindrigt sättes, ty högtsatte Beswär belasta. Risingh Kiöph. 18 (1669).
c) i p. pf. mer l. mindre närmande sig adj. anv.
α) med prep. med: nedtyngd l. nedtryckt l. betungad af; som har att bära på. Hon (dvs. jorden) täljer alla synder, all lögn och flärd och mord, / Hvarmed hon är se’n tusen år belastad. B. E. Malmström 6: 37 (1840); jfr β α’. Gustaf Cronhjelm (kommer) att framstå .. vida mindre än mången med honom samtidig statsman belastad med ett förderfvadt tidehvarfs fel och synder. Järta V. skr. 2: 200 (1846); jfr β α’. Görtz .. var belastad med hela folkets hat och misstankar. Malmström Hist. 1: 36 (1855). Belastad med sin fars förbannelse. Rydberg Ath. 424 (1859, 1866). Genom Adams fall .. är menniskonaturen (enl. Augustinus) belastad med en oändlig skuld. A. F. Åkerberg i NF 15: 1159 (1891). — (numera knappast br.) Hvar ärlig man .. kan besinna med hvad svårmodighet jag vid (min hustrus sjukdom) .. var belastat. Dahlberg Dagb. 268 (1680). — jfr SKULD-, SYND-BELASTAD.
α’) (numera föga br.) i fråga om fel, brister, lyten o. d. En falsk Christen, som medh sin egen oordenteliga lusta belastat är. Muræus 1: 123 (1648). Skulle .. platzen med sådant fehl (dvs. sumpig botten) vara belastad, så kan det med dijkningar hielpas. Rosensten Skog. 42 (1737).
β’) [jfr ä. d. belastet med sygdom] (†) i fråga om sjukdom o. d. Ded feber, som jag .. förnam E. K. M:tt att vara belastatt medh. A. Oxenstierna Skr. 2: 495 (1622). Den, som först kom i vattnet (vid Betesda), .. feck sin hälsa igen, af hvad sjukdom han kunde vara belastad. Eneman Resa 2: 163 (1712).
γ) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (ny anv.) i sht med. sjukligt predisponerad, med sjukligt påbrå; jfr BELASTNING, sbst.1 2 g. Nervöst belastad. Hos mindre belastade familjer är en regeneration tänkbar genom korsning med möjligast normala individer. SDS 1895, nr 137, s. 2. Tuberkulöst belastade individer. Berg Lungsot 197 (1897). En person, som i afseende på tuberkulos ej är hereditärt belastad. C. Janson hos Bäckman Lifförsäkr. 67 (1899). Patienten, som är ärftligt belastad, blef sinnessjuk .. redan vid puberteten. Hygiea 1902, s. 529.
Spalt B 1024 band 3, 1903