| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELEGAD, p. adj.
(†)
1) belägen, liggande. Mitt vdhi Prestebolszens ägor .. ligger en ortug landt jordh szom en hans (dvs. prästens) Szokneman .. äger, och är szå belegat, att Prestens äger ligger på alla szijder om szamme ortug landt. G. I:s reg. 16: 67 (1544); jfr 2. Vthi en Byy näst belegat .. bleff itt Hws i Brand stuckit. N. Av. 20 Nov. 1657.
2) [jfr mnt. gy seet wol, wo de dink belegen sint] i förb. det är belegadt (om), det är ställdt l. förhåller sig (med). Huru ther om och (om) all andra ærende belegat ær. G. I:s reg. 2: 16 (1525).
Spalt B 1040 band 3, 1903