Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BELGISK bäl4gisk l. bäl4j- (be´lgisk Weste), adj.
Etymologi
[jfr d. belgisk, t. belgisch, eng. belgic, fr. belgique]
adj. till BELGER o. BELGIER samt till Belgien. Holmberg 1: 1121 (1795). — särsk.
1) motsv. BELGER 1, BELGIER 1. De belgiske stammarna i Gallien. S. F. Hammarstrand i NF 2: 155 (1876).
2) motsv. BELGER 2, BELGIER 2. De Belgiska manufacturerna. Conv.-lex. 7: 734 (1837). Genom Wien-kongressens beslut förenades 1815 de belgiska provinserna med de holländska till ”Konungariket Nederländerna”. J. Hellstenius i NF 2: 163 (1876). 2 Uppf. b. 8: 448 (1900).

 

Spalt B 1041 band 3, 1903

Webbansvarig