Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELLADONNA bäl1adon3a2, stundom 1040, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) växten Atropa belladonna Lin.; dvalbär, galnebär; äfv. om dess blommor. Nemnich Naturg. (1793). Belladonnan innehåller ett ämne, som gör den giftig, och hvars verkan är att utvidga pupillen. Berzelius Kemi 5: 818 (1828). Dalin (1850). Fries Ordb. (c. 1870). De plågsamt vidriga fantasierna vid en förgiftning med belladonna. Schéele Själsl. 275 (1895); jfr 2. En bukett belladonnor. Kamke Eschstruth Belladonna 248 (1900).
2) farmak. rot o. blad af Atropa belladonna Lin. samt däraf tillredd drog, hvars verksamma beståndsdelar äro atropin o. hyoscyamin. Belladonna. Belladonnæ Radix & Folia. Florman Pharm. 8 (1809). Belladonnans giftiga verkningar voro kända af medeltidens läkare, men icke använda för therapeutiska ändamål. .. Reimarus († 1814) synes först hafva begagnat belladonna vid starroperationer. Berlin Farm. 1: 137 (1849). Belladonna är ett kraftigt narcoticum, hvars verkan .. anses vara blott af atropin beroende. Fristedt Pharm. 132 (1873).
-FÖRGIFTNING ~020. —
Spalt B 1044 band 3, 1903