Publicerad 1904   Lämna synpunkter
BERNHARDINERKRÄFTA bær1nhardi3–ner~kräf2ta, äfv. bær1nar-, l. bæ1r-, äfv. BERNHARDINKRÄFTA bær1nhardi3n~ osv., f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[efter t. bernhardinerkrebs; jfr fr. bernard l’hermite, nylat. bernhardus (ss. artnamn), efter eremiten Bernhard, som lefde i Tyskland på 900-talet]
(föga br.) eremitkräfta (Pagurus bernhardus Lin.) Bernhardinkräftor, med bakkroppen gömd i döda snäckhus. Uppf. b. 3: 566 (1873).

 

Spalt B 1334 band 3, 1904

Webbansvarig