Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESMETA besme4ta, i Sveal. äfv. 032, v. -ade; se för öfr. SMETA. Anm. Möjl. föreligger sup. besmett i språkprofvet under I b. vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. [sannol. efter t. beschmeissen; jfr BESMITTA; se BE- o. SMETA] (†) smutsa i bildl. bem.
a) besudla, orena; jfr BESMITTA 1 b. När (dessa munkar) .. alla Orter medh sin Nährvarelse besmetat hafva. Laurelius Påfv. anat. 133 (1663).
b) smäda, belacka; jfr BESMITTA 1 b δ. Han hafver Rätten inthe besmet[et]. RP 1: 52 (1627).
II. [af BE- o. SMETA] (i sht i skriftspr., mindre br.) nedsmeta, öfversmeta. Sjögren (1795). Jag (skall) dig besmeta om du muckar! Hagberg Aristophanes Demag. 20 (1834; yttradt af en korfmånglare). Deleen (1836; under auskleiben). Hvad få ej taflor lida, när de råka i händerna på visst folk! Föras från Rom till Indiana, besmetas af en chicagomålare och sättas på en utställning bland burkar och korfvar. Bildt Sv. minn. 50 (1900). — oeg. Några ark papper, besmetade med trycksvärta. Livijn V. skr. 2: 121 (1831).

 

Spalt B 1589 band 3, 1905

Webbansvarig