Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESTRÅLNING bestrå4lniŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) till BESTRÅLA 1: strålning. Inga gränsor i rymden (vore) tänkbara för dess (dvs. ljusets) bestrålning. Ehrenheim Phys. 78 (1822). — konkretare, bildl. J. G. Oxenstierna 4: 284 (1815). I en romantisk natt hvad månskenslik bestrålning / Den nya dikten låter se! Franzén Skald. 7: 114 (1841).
2) till BESTRÅLA 3. Bestrålning l. Insolation .. kallar man de direkte solstrålarnas inverkan på det föremål, som de träffa. NF (1877). Bestrålning med ultravioletta ljusstrålar, katodstrålar och Röntgenstrålar. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 17. Till och med långvariga (röntgen-)bestrålningar hafva inga obehagliga följder, då de utföras under läkarens uppsikt. SDS 1904, nr 345 A, s. 3. Vid många sjukdomar framkallas vid (röntgen-)bestrålning förbättring eller sjukdomens försvinnande. Därs. s. 4. — konkretare. Om ej särskilda omständigheter underlättade tillgodogörandet af bestrålningen (dvs. solens strålande värme). T. Biese i Atlas ö. Finl. 5—7: 4 (1899). — jfr RÖNTGEN-BESTRÅLNING.
Spalt B 1669 band 3, 1906