| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BETYDELSE bety4delse, i Sveal. äfv. 0302 (bety´delse Weste; bet`ydälse Almqvist), r. l. f. (f. Dähnert (1784), Lindfors (1815), Lundell; m. Nordforss (1805), Weste, Almqvist); best. -en; pl. -er.
1) (†) till BETYDA 2: vittnesbörd, intyg. (Han) achtade mehr poikens, ähn heela Agunnarÿds församblingz, iaa Provestens trogne och sanferdiga ordh och betydelsse. Växiö domk. akt. 1675, nr 209.
α) (†) symbol, sinnebild, tecken. Then som war aff tiensteqwinnonne han war född effter kötit, men then aff the friyo, han war född genom löfftit, hwilke oord äro sagd till någhon betydhilse. Gal. 4: 24 (NT 1526; Vulg.: quæ sunt per allegoriam dicta, gr. ἅτινά ἐστιν ἀλληγορούμενα). (Den gamla tidens kristna) haffua .. (vid dopet) brukat thet (dvs. saltet) för itt tekn eller betydelse, til then wijszheet som the Christne haffua. L. Petri Kyrkost. 83 b (1566). (Franska ambassadören höll vid öfverlämnandet af S. Mikaelsorden) til K. Gustaf (Vasa) et tal på Latin, försäkrandes om Hans aller-Christligaste Maj:ts broderliga vänskap, hvaraf denne Orden var en säker betydelse. Dalin Hist. III. 1: 384 (1761; lat. veræ fraternitatis insigne). Hvad vi .. vete, är, at Brödet och Vinet .. ej .. blott äro en betydelse och bild derutaf (dvs. af Kristi lekamen o. blod). Alnander Salighetsl. 76 (1771). Några folkslag hafva tillskapat Gud med betydelser af djurskapnader. C. A. Ehrensvärd 53 (1786).
β) hvad en symbol l. sinnebild är afsedd att föreställa l. beteckna: (en symbols) innehåll, mening. (Dopets) wärckan och betydelse warar framgeent och blifwer ä och ä (dvs. alltid). Rudbeckius Luther Cat. 232 (1667). Den fysiska betydelse, som ligger guda-läran till grund. Geijer II. 1: 272 (1825). Samtliga de naturliga tingen äro (enligt Svedenborg) liknelser af andliga och himmelska urbilder: hvaraf följer .., att dessa, utom hvad de äro i sig sjelfva, tillika äro sina afbilders egentliga betydelser. Atterbom Siare 1: 135 (1841). En mystisk bild, hvars betydelse var solen. Nilsson Ur. 2: 27 (1862). Intränga närmare i betydelsen af denna liknelse. Rudin 4 Evigh. 2: 480 (1886, 1897); jfr 3.
b) till BETYDA 3 b, om hvad som angifves l. betecknas gm grafiska symboler l. tecken. Jag (vill) nu ther om wara först bekymrad, at wisa bokstäfwernas retta och egenteliga halt, betydelse och bruk. Swedberg Schibb. 1 (1716). Betydelsen af en chiffer, af en hieroglyf, af ett emblem. Dalin (1850). SAOL X (1900).
c) [jfr motsv. anv. i ä. d.] till BETYDA 3 c: i fråga om ord l. sats l. språkligt uttryck öfverhufvud: bemärkelse; mening, innebörd. Egentlig, oegentlig, ursprunglig, härledd, sekundär, figurlig, metaforisk, öfverförd, bildlig, vid, inskränkt, tillfällig, besläktad, ockasionell, usuell, fixerad, sväfvande, allmän, speciell, gammal, ny, modern, aktiv, passiv, neutral, reciprok, participial, adjektivisk, verbal, temporal, lokal, konkret, abstrakt, gängse betydelse. I ordets egentliga(ste), fulla(ste), strängaste betydelse. Taga l. använda ett ord i en viss betydelse. Antaga l. få en viss betydelse. Ett ords betydelse kan ofta inskränkas och specialiseras, men ofta äfven utvidgas eller generaliseras. Ett ord med skiftande betydelser, med en viss betydelse. Helsingius (1587; med hänvisning till bemärkelse). Giese Sprachm. 1—3: 476 (1730). Två orsaker gifva mig tilfälle med honom (dvs. Argus) at correspondera, hvaraf den första är betydelsen af des Namn. Dalin Arg. 1: 45 (1733, 1754). Non, componeras med åtskilliga ord, som då altid bemärka contrarium af deras förra betydelse. Serenius (1734; under non-paiment). Ett ords betydelse är .. den tanka, som vi därmed, såsom ett tecken, vilja tillkänna gifva. Hof Skrifs. 9 (1753). Visst är .., att thet (dvs. sjönamnet Järken) uti vårt språk icke hafver then minsta betydelse. Ihre Föret. XIX (1779). Blott de tre orden Så, Lag, Vind, hafva åtminstone fyra eller fem olika betydelser hvartdera. Leopold i 1 SAH 1: 23 (1786, 1801). Verldens barn bele detta uttryck: de förstå icke dess heliga betydelse. Franzén Tal 267 (1830, 1835); jfr 3. Af den egentliga bemärkelsen (af ordet balker) bjelke härledes (af Collin o. Schlyter) både betydelsen af fortsättning .. och af en sammanhängande .. bristfällighet. Geijer I. 8: 55 (1833). Ett noggrannare bestämmande af betydelsens omfång. Liffman Petersen Sv. spr. hist. 132 (1837). Det .. transitiva löpa .. som i lagarne förekommer med flerfaldigt modifierad betydelse. Rydqvist SSL 1: 173 (1850). (Den ostjakiska kvinnan) är en trälinna i ordets aldra strängaste betydelse. Castrén Res. 1: 310 (1852). Säger man t. ex., att något är rätt gjordt, så tager man tydligen ordet rätt icke i fullt samma betydelse, som då man säger, att något är någons rätt. Claëson 1: 14 (1857). ”Att grina som en solvarg” är ett uttryck, hvars almänna betydelse enhvar lätt nog fattar. E. H. Tegnér i Ydun 64 (1869). Utvidgad betydelse erhåller (i fsv.) ransaka, egentligen undersöka ett hus. Söderwall Hufvudep. 45 (1870). Om isl. andskoti i betydelse af djäfvulen se .. Egilsson. M. B. Richert i Nord. tidskr. f. filol. N. R. 4: 16 (1879). Jag har lagt en betydelse i dina ord, som de kanske icke hade. Du har kanske aldrig tänkt hvad jag trodde mig finna i dem. Rydberg Vap. 56 (1891). I nysv. nyttjar man i sinnlig betydelse rät, i andlig rätt. Söderwall Sedl. begrepp 16 (1892, 1895). Betydelsen är ett ords själ. Hjelmqvist En ny källa 36 (1893). En användning bör .. hafva erhållit en viss grad af själfständighet för att få gälla som särskild betydelse. Cederschiöld Fordr. på en hist. ordb. 24 (1894). Pilgrimer sade jag enligt ordets vidsträcktare betydelse, ty ordet tages i tvänne, en vid och en inskränkt. Wulff Dante 179 (1897). Kalle (har) .. i Stockholm fått betydelsen ’ångslupspojke’. Noreen Vårt spr. 5: 64 (1904). Stilistiska dubbletter .. äga samma idéhalt (”betydelse” i inskränkt mening), men olika associations- och känslohalt (båda fallande inom ”betydelse” i vidsträckt mening). Därs. 7: 64 (1906). jfr: Betydelsen kan utgöras såväl af varseblifningar, föreställningar och begrepp som af dessas förbindelser med hvarandra till den psykiska process, som kallas omdöme, vare sig ett enda sådant eller en följd af flera med hvarandra förbundna. Noreen Vårt spr. 5: 40 (1904). — (†) Aff samma betydelser (som oblat) heter det (dvs. brödet i nattvarden) och på Latin, Hostia, id est, victima, sacrificium, &c. Stiernhielm VgL. Ordel. (1663; under husl). — jfr BI-, GRUND-, HUFVUD-, KASUS-, ORD-, SAK-, SPECIAL-, SPRÅK-, STAM-, UR-BETYDELSE m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i ä. d.] till BETYDA 5 b: hvad ngt (till sitt väsen l. verkligen) är, innebörd, mening. Tro ej, det mörka är betydningsfullt, / just det betydningsfulla är det klara. / Betydelsen är som en spegelbild: / den är ej till, då intet öga ser den. Tegnér 2: 210 (1820). Lördagen har ännu en helig betydelse, ty med dess afton ingår den christna Sabbathen. Franzén Pred. 2: 256 (1842). Hon fattade betydelsen af min fråga, och ur denna synpunkt fingo hennes ord en lika djup betydelse. De Geer Minnen 1: 99 (1847). Uppgifterna (inom lönestatistiken) hafva i allmänhet lidit af det felet att röra sig med medeltal, om hvilkas verkliga betydelse man ej kunnat få någon säker kännedom. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 428 (1894). I vidsträcktare betydelse (kan) hvarje yttring af Guds försyn sägas vara en yttring af Guds nåd. Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 69 (1895, 1902). Munkaskesen inlade en särskild betydelse i alla dessa plikter (dvs. munklöftena). H. Levin i Läsn. f. sv. folket 1904, s. 168. Vårt lifs betydelse och mening klarnar för oss i kristendomens ljus. Wirsén i VL 1905, nr 196, s. 4. När forskningen söker det verkliga, gör den merendels icke klar för sig den dubbla betydelse, som gömmer sig under föreställningen verklighet. Norström Den nyaste män. 23 (1906).
a) (†) förebud, tecken, omen. Wollimhaus Syll. (1649; under omen). Fasc. (1690; under omen). För en ond betydelse räknades hoos the gamla: Om gudarnas Beläter swettades. Isogæus Segerskiöld 1032 (c. 1700). Motala-Ström .. står undertiden stilla .., hvilket de gamle för en betydelse til vissa förändringar ansedt. Tuneld Geogr. 1: 251 (1741, 1773). En solförmörkelse troddes fordom vara en elak betydelse. Almqvist (1844).
b) (mindre br.; jfr dock slutet) hvad ngt bebådar l. förebådar, är tecken l. förebud till. Then stoore Cometen som syntes A(nno) 1618. minnes wij än nw mäst alle, och hans betydelse, Gudh bätre, åhrlighan förnimme. Rudbeckius 2 Pred. C 4 a (1622, 1637). Om Förmörckelsernas betydelse i Solen och Månen, äre the lärde intet enige. Isogæus Segerskiöld 980 (c. 1700). Det der molnet har ingen god betydelse. Dalin (1850). — särsk. (fullt br.) till BETYDA 6 a β, i fråga om drömmar. (Munskänken o. bagaren hade) under samma natt hvar sin dröm, hvardera med sin särskilda betydelse. 1 Mos. 40: 5 (öfv. 1904).
5) till BETYDA 7. jfr: Betydelse .. Säges (i bem. ”Vigt, anseende, inflytelse”) mera om saker, än om personer. Almqvist (1844).
a) till BETYDA 7 a: vikt, betydenhet, värde, intresse; i sht om sak. Hafva (stor, ringa osv.) betydelse för något. Vara af stor, största, ringa betydelse. Icke vara utan (sin) betydelse. Tillägga l. tillmäta ngt en viss, stor betydelse. Man måste frånkänna detta argument all betydelse. Civ. instr. 378 (1719). Då kom et löst ord fram ibland oss ..: Jag mins intet; men det (dvs. ordet) var af ganska liten betydelse. Dalin Arg. 1: 218 (1754; uppl. 1733: af liten effterfölgd). (Palestina är) Minnesvärdt .. dock .. icke genom sin politiska betydelse. Palmblad Palæst. 2 (1823). Det (är) .. icke utan sin betydelse, att det hufvudsakligen blott är de nordiska språken, dit räknadt äfven engelskan, som ega ett ord att uttrycka hemmet. E. H. Tegnér i Ydun 60 (1869). (Vegaexpeditionen) är af betydelse såsom den första af en verklig vetenskapsman utförda naturhistoriska undersökning af det Novaja Semlja omgifvande Ishafvet. Nordenskiöld Vega 1: 269 (1880). Fans i romerska riket någon, som .. fäste allvarlig betydelse vid hans (dvs. kejsardömets grundläggares) upphöjelse till gudarne, så var det .. hans efterträdare. Rydberg Rom. d. 80 (1882). Ordens gruppering efter kön har visserligen sin stora betydelse för vårt språk, men en ännu större betydelse hafva numera andra indelningar och andra synpunkter. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 214 (1891). Själfva personligheten äger vid chefsämbeten en stor betydelse. De Geer Minnen 1: 152 (1892). Någon betydelse har det (dvs. Säter) aldrig haft, utan städse varit en af våra minsta städer. Nyström Sv:s geogr. 465 (1895). Rösträttsfrågans stora och dominerande vikt och betydelse. AB(L) 1904, nr 11, s. 2. (Odhners G. III:s historia) har varit af grundläggande betydelse för uppfattningen af den märkliga .. tid (den) .. företagit till behandling. PT 1904, nr 133 A, s. 3. Efter 1809 och intill 1866 funnos inga politiska partier af betydelse. Fahlbeck Sv:s förf. 178 (1904); jfr b. Hvarje tidsålder har en viss benägenhet att öfverskatta betydelsen af det för tillfället föreliggande vetandet. R. Tigerstedt i Finsk tidskr. 1904, 1: 278. De .. nyss timade tumulten i Petersburg och Moskva tillmätte han ingen synnerlig betydelse. Jensen Tsardömet 208 (1905). — (†) Gifva betydelse åt sina ord. Dalin (1850). Det är på sådant sätt som ibland en småsak kan innebära stora betydelser. Lundgren Mål. ant. 1: 262 (1874).
b) till BETYDA 7 b: anseende, inflytande, auktoritet, betydenhet; i sht om person. I tider af oro och strid, såsom under Gustaf I och Karl IX, återvann allmogen sin forna betydelse. Odhner Lärob. 158 (1869, 1886). Ingen af dem (dvs. Kierkegaards vänner), som privatim voro villiga att erkänna hans betydelse, vågade att göra detta officielt. Rudin Kierkegaard 110 (1880). Är europeiskt rykte .. någon mätare på betydelse, så åtnjöt han (dvs. A. Retzius) det redan som anatom. Anderson i 3 SAH 7: 267 (1892). (Språkforskaren Jens Andreas) Friis kan visserligen icke i betydelse mäta sig med någon af dessa (sina föregångare); men både som universitetslärare och vetenskaplig författare intog han en mycket aktad ställning. Paulson Minnestal 66 (1897). — (†) Flera orsaker gjorde det .. för verkliga tänkare mindre lätt då, än det är nu, att sannt uppfatta så väl Adelns, som de öfriga Ståndens, egentliga och ömsesidiga betydelser. Atterbom Siare 5: 74 (1849).
-DIFFERENS~102. Den icke oviktiga betydelsedifferens för hvilken latinet använder posterior och serior. Noreen Spr. stud. 1: 179 (1885, 1895). Dens. Vårt spr. 7: 67 (1906). —
(3) -DIGER~20. Den nedslagenhet, som han upväckt medelst sina betydelsedigra slutord. K. Johansson i SD(L) 1904, nr 247, s. 4. särsk. närmande sig bet.: skickelsediger. Den sträfvan att tillintetgöra all naturlig olikhet menniskor emellan .. som fått ett så betydelsedigert uttryck i det moderna undervisningsväsendet. Lundell Rättstafn. 62 (1886). —
-DUBBLETT ~02. Klyfningen (af fonemer) alstrar .. fonemdubletter, hvilka, därest en särskild betydelse knytes vid hvartdera af de båda fonemerna, utgöra de för språklifvet så välgörande betydelsedubletterna. Noreen Vårt spr. 3: 57 (1905). —
-FULL, -FULLHET, se d. o. —
-FÄRG~2. Ordet ”frihet” har för nutidsmänniskan alltjämt samma känsloton och betydelsefärg öfver sig, som det hade i den stora revolutionens fältrop, där det förenades med begreppen ”jämlikhet” och ”broderskap”. Norström Den nyaste män. 6 (1906). —
-FÖRSKJUTNING~020. jfr -FÖRÄNDRING. Från verkliga, ”lefvande” ellipser måste noga skiljas de ”döda”, de f. d. ellipser som icke längre äro sådana, emedan .. en betydelseförskjutning ägt rum. Noreen Inl. t. modersm. bet.-lära 14 (1901). C. Collin i Fr. filol. fören. i Lund 3: 237 (1906). —
-FÖRÄNDRING~020. jfr -FÖRSKJUTNING, -VÄXLING, -ÄNDRING, -ÖFVERGÅNG. I många fall inträder betydelseförändringen därigenom att namnet får stå kvar, medan saken, eller uppfattningen af saken, undergår växlingar. Tegnér Spr. makt 126 (1880). Kock Spr. förändr. 101 (1896). Lindroth Adjektiv. af part. 3 (1906). —
-HISTORIA~0200. Liksom vid detta (franska) grève ordets betydelsehistoria ligger klar för oss, är detsamma fallet med månget barnspråkets ord. A. Kock i Nord. tidskr. 1901, s. 399. Etymologisk semologi, dvs. betydelsehistoria. Noreen Vårt spr. 5: 8 (1904). —
-IDENTITET~0102. (Vid definitioner är) alltid en absolut betydelseidentitet mellan subjektet och ”predikativet” .. åtminstone åsyftad, om ock icke alltid lyckligt uppnådd. Noreen Vårt spr. 5: 23 (1904). —
-INNEHÅLL~102, äfv. ~201. Ordet kan (i en historisk ordbok) tydas och förklaras (bland annat) .. genom logisk definition eller utförlig deskription, som klart framhåller alla de moment, hvilka tillsammans utgöra betydelseinnehållet. Cederschiöld Fordr. på en hist. ordb. 17 (1894). Noreen Inl. t. modersm. bet.-lära 7 (1901). (Ordet ja) får .. hela sitt betydelseinnehåll ur sammanhanget. Beckman Sv. spr. 59 (1904). —
-INSKRÄNKNING~020. —
-KATEGORI~1002. De (kategorier) som erhållit språkligt uttryck, äro de s. k. grammatiska eller språkliga kategorierna eller än bättre uttryckt .. de semologiska kategorierna eller betydelsekategorierna. Noreen Vårt spr. 5: 26 (1904). C. Collin i Fr. filol. fören. i Lund 3: 227 (1906). —
-LAG~2. Med ledning af Ordbokens språkprof skall dess läsare lära sig att följa ordens betydelselagar. Hjelmqvist Sv. akad. ordb. 21 (1894). —
-LATITUD~102. De flesta sememer .. äga en vanligen ganska vidsträckt betydelselatitud. Noreen Vårt spr. 5: 63 (1904). —
-LÄRA~20. Etymologisk, deskriptiv betydelselära. Modersmålet och dess betydelselära. Hjelmqvist En ny källa 4 (1893). Betydelseläran eller semologien, som redogör för språkets psykiska innehåll: de idéer som genom språkljuden meddelas och på så sätt utgöra dessas ”betydelse”. Noreen Vårt spr. 1: 50 (1903). —
-LÖS~2. utan betydelse.
1) till 2 c. Nästan i hela Sverige har ordet kors! blifvit ett .. hardt nära betydelselöst utropsord. H. Reuterdahl i SKN 1842, s. 22. Hvilket väsende har gifvit de i sig betydelselösa ljuden den betydelse, de ega ..? Claëson 1: 169 (1858). Betydelselöst suffix. Keyser Sv. spr. 59 (1875). Somliga verb ha blifvit i och för sig så betydelselösa, att de användas som ett slags hjälpord för att tillsammans med ett annat ord bilda predikatet. Dessa verb kallas hjälpverb. Cederschiöld o. Olander Sv. spr. 39 (1904).
2) till 3. uttryckslös, innehållslös. Liksom en ny politik utvecklar sig, så förmörkas äfven den religiösa himmeln, från hvilken irreligiositeten fördrifvit allt, utom de gamla, numera betydelselösa formerna. Polyfem IV. 29: 3 (1811). Vi må .. vakta oss att föra för henne (dvs. kvinnan) ett tomt och betydelselöst språk, att bemöta henne med ihåligt galanteri och fjesk, ett slags usel ridderlighet. Lysander Tre föredr. 5 (1855). Det är .. ren betydelselös barnslighet att så göra. Rydberg Sing. 130 (1865, 1876). Betydelselösa anleten. Estlander Konsth. 225 (1867).
3) till 5.
a) till 5 a: utan vikt l. värde; i sht om sak. Grubbe i SAH 15: 361 (1834). Hvad skandinaviska ideen beträffade, vore den långt ifrån betydelselös. Snällp. 1848, nr 5, s. 2. Man anser fåfängan såsom en betydelselös svaghet. Beskow i SAH 30: 203 (1857). Synden kan icke vara betydelselös hvarken för den syndande själf eller för den sedliga världsordningen, alltså icke heller för Gud. Ahnfelt Etik 1: 164 (1890).
b) till 5 b: utan inflytande l. auktoritet. Ett så stort snilles personlighet som Tegnérs kan icke vara betydelselös för tiden. Hagberg Tegnér 30 (1847). Från Johan VIII intill Clemens II, .. suto på den heliga Stolen fem och fyratio Påfvar .., de flesta ovärdiga, betydelselösa. Strinnholm Hist. 3: 679 (1848). —
-LÖSHET~20 l. —0~2.
1) till -LÖS 2: innehållslöshet, uttryckslöshet, intighet; äfv. konkretare: innehållslös sak osv. Man borde få lif och skönhet i det helas uttryck, men ser endast stelhet, betydelselöshet och död. Runeberg 6: 205 (1832). För att finna ett enda värdefullt faktum måste man ju gräfva sig igenom berg af betydelselösheter. Söderberg Främl. 4 (1903). Tomheten i och betydelselösheten af ett själfviskt diktargenis af blott vackra ord fyllda lifsgärning. PT 1907, nr 61 A, s. 3. särsk. (tillfällig anv.): intetsägande uttryck l. fras. De två eller tre artiga betydelselösheter han riktade till henne. Lindqvist Dagsl. 3: 183 (1904).
2) till -LÖS 3 b. Atterbom Poes. hist. 2: 107 (1848). De orleanske prinsarne hålla sig stilla och göra väl deruti, ty de dölja derigenom sitt partis betydelselöshet. SvT 1852, nr 209, s. 2. Rådet själft nedsjönk till politisk betydelselöshet. G. R. Fåhræus i Sv:s hist. 6: 134 (1906). —
-MOMENT~02. Ett för dem (dvs. de båda fonemen) gemensamt betydelsemoment, t. e. folkskolelärare och -lärarinnor, mot- och medgång. Noreen Vårt spr. 3: 41 (1905). —
-NYANS~02. jfr -SKIFTNING. Hjelmqvist Mod. lex. 35 (1896). Man (kan) säga, att hvarje språkform har lika många betydelsenyanser, som den är mäktig af modulationer. Noreen Spr. stud. 2: 36 (1896, 1903). Cederschiöld Skriftspr. 158 (1897). —
-OMFÅNG~20, äfv. ~02. jfr -OMRÅDE. Man fann (vid betraktandet af besläktade språk) .. att etymologiskt identiska former i det ena språket egde ett vidsträcktare och i det andra ett inskränktare betydelseomfång. C. Cavallin i Öfvers. af filol. sällsk. i Lund förh. 1881—1888 34 (1887, 1890). (Ord) klart begränsade till sitt betydelseomfång. Cederschiöld Fordr. på en hist. ordb. 21 (1894). —
-OMRÅDE~020. jfr -OMFÅNG. Gränserna mellan presens och preteritums betydelseområden. Kjederqvist Preteritum 38 (1898). —
-ORD~2. motsatt FORMORD. ”Innehållsord” (eller ”betydelseord”). Cederschiöld Skriftspr. 275 (1897). —
-RIK~2. (numera mindre br.)
1) till 3: innehållsrik. (Carne) porträtterar honom (dvs. Kjernander) med betydelserika ord. P. Wieselgren i Biogr. lex. 13: 163 (1847). (Att Wallin) med sitt snille gifvit denna psalm den betydelserika, träffande antitetiska korthet, som just är dess skönhet, var .. bekant. Gotl. läns tidn. 1852, nr 46, s. 1. Romerska cultens betydelserika herrlighet. Fahlcrantz 4: 146 (c. 1865).
2) till 5 a: viktig, betydelsefull (se d. o. 4). Wallin 1 Pred. 3: 282 (c. 1830). En i sanning ej blott för stunden högtidlig, men för obegränsade tider betydelserik dag! Dens. Rel. 4: 270 (1837). Betydelserika öfverläggningar. SvT 1852, nr 162, Bih. s. 1. Det betydelserikaste krig, som någonsin blifvit utkämpadt — Greklands kamp mot Asien. Cygnæus 3: 311 (1861). Man träffar hans (dvs. Pipers) namn underskrifvet under kungliga befallningar af ett ganska betydelserikt innehåll. Svedelius i SAH 44: 34 (1868). De för verldshistorien så betydelserika landen Fenicien och Palestina. Svensén Jorden 118 (1887). —
-SAMMANHANG~201 l. ~102. Skriften söker ofta antyda ordens betydelsesammanhang. Noreen Rättskr. gr. 12 (1892). —
-SKIFTNING~20. jfr -NYANS. Cederschiöld Sv. akad. ordb. 5 (1893). (Upptagandet af lånord) har skänkt oss nya ord, som, använda vid sidan af de inhemska, antagit en särskild betydelse-skiftning, hvarigenom språket erhållit synonyma uttryck. Kock Spr. förändr. 31 (1896). Lindroth Adjektiv. af part. 8 (1906). —
-SKILJAKTIGHET~0201 l. ~0102. jfr -SKILLNAD. Folk, som stå i nära kultursammanhang med hvarandra, .. jämka bort betydelseskiljaktigheter, som ursprungligen kunna hafva förefunnits. Tegnér Spr. makt 113 (1880). —
-SKILLNAD~20; jfr -SKILJAKTIGHET, -ÅTSKILLNAD. Skriften söker stundom antyda betydelseskillnad, när sådan förefinnes mellan tvänne ord eller uttryck med alldeles samma uttal. Noreen Rättskr. gr. 14 (1892). —
-SYSTEM~02. (Betydelsekategoriernas) sammanfattning till ett helt utgör betydelsesystemet (äfven, men olämpligt, kalladt ”den inre språkformen”, ”språkets ande”, ”språkkänslan” m. m. d.). Noreen Inl. t. modersm. bet.-lära 5 (1901). Dens. Vårt spr. 5: 26 (1904). —
-UTVECKLING ~020. Betydelseutvecklingen i fornsv. spaker .. kan lämpligast angifvas genom tolkningen: ”förståndig”, ”fredlig”, ”hederlig”. Söderwall Sedl. begrepp 16 (1892, 1895). En framställning af suffixens och de särskilda afledningssättens betydelseutveckling vill Paul också ha upptagen i (den historiska) ordboken. Cederschiöld Fordr. på en hist. ordb. 30 (1894). Lindroth Adjektiv. af part. 121 (1906). —
-UTVIDGNING~020. —
-ÅTSKILLNAD~020. jfr -SKILLNAD. De äldre svenska ordböckerna (pläga) icke .. ingå på finare betydelseåtskillnader. Cederschiöld Fordr. på en hist. ordb. 12 (1894). —
-ÄNDRING~20. jfr -FÖRÄNDRING. (Paul) delar betydelseändringarna i två hufvudarter. Cederschiöld Fordr. på en hist. ordb. 26 (1894). —
-ÖFVERGÅNG~200 l. ~102. jfr -FÖRÄNDRING. A. Noreen i Nord. tidskr. f. filol. N. R. 4: 38 (1878). Betydelseöfvergångar ske aldrig plötsligt. Tegnér Spr. makt 127 (1880). Schück Litt.- o. rel.-hist. 2: 133 (1904). —
-ÖFVERSIKT~200 l. ~102.
Spalt B 2132 band 4, 1908