Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BETÄMLIG, adj.
Ordformer
(betämligit (n.))
Etymologi
[y. fsv. betämeliker, liksom ä. d. betemmelig af mnt. betemelik, till betemen (se BETÄMA, v.1); jfr holl. betamelijk; se BE- o. TÄMLIG]
(†) passande, tillbörlig. Är icke betämligit at någhon Christen man annerlunda thz (dvs. sakramentet) brukar (än Kristus bjudit). O. Petri Sakr. 19 a (1528).

 

Spalt B 2188 band 4, 1908

Webbansvarig