| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
BIKROMAT bi3~kroma2t l. -å- l. -ω-, stundom 104, n.; best. -et; pl. = l. -er.
kem. dubbelt kromsyradt salt; jfr DIKROMAT. Saltartade föreningar i hvilka chromsyra är förenad med chlorurer .. erhållas med mycken lätthet då bichromater upplösas i saltsyra, af en viss koncentration. Berzelius Årsber. t. VetA 1834, s. 136. 2 Uppf. b. 10: 325 (1907). — jfr KALIUM-, NATRIUM-BIKROMAT.
Spalt B 2502 band 4, 1909