Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BINDELSE, f.
Etymologi
[fsv. bindilse, motsv. d. bindelse]
(†) vbalsbst. till BINDA, v. Lex. Linc. (1640). Lind (1749; under gebinde). jfr IHOPA-BINDELSE. — särsk. till BINDA, v. 3 a β, i fråga om öfverlämnande af namnsdags- l. födelsedagsgåfvor; särsk. konkret: namnsdags- l. födelsedagsgåfva. Lind (1749; under angebinde).

 

Spalt B 2693 band 4, 1910

Webbansvarig