| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BINDAL binda4l (b`inndál Almqvist; bindál Schück (1854), Klint (1906)), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
sadelm. med spjutformig spets o. klotformigt trähandtag försedd nål medelst hvilken vid syende i läder med grof tråd l. rem lädret genomstickes o. tråden l. remmen genomdrages. Sehmann Fr.-sv. ordb. (1842; under passecorde). Almqvist (1844). Dalin (1850). Klint (1906).
Spalt B 2687 band 4, 1910