| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISEPTIMACKORD bi3~säp1timakå2rd, äfv. -or2d, l. BISEPTIMAACKORD bi3~säp1tima-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
mus. septimackord (l. s. k. fyrklang) hvilket är uppbyggdt på annan ton i skalan än kvinten (l. femte tonsteget); motsatt DOMINANT-, HUFVUD-SEPTIMACKORD. Bagge Richter Harm. 55 (1870, 1886). Biseptimackorden på första, andra, tredje och sjette tonerna upplösas lika med dominantseptimackordet. Bergenson Harm. 48 (1899, 1904).
Spalt B 2751 band 4, 1911